Medelhavet 2017-2018

Sedan många år har vi drömt om att långsegla. Drömmen har gradvis fått fastare former och för tre-fyra år sedan bestämde vi oss för att göra ett försök. De första åren innebar det mest att vi sade det till varandra då och då, men gradvis blev vi mer konkreta. För ungefär två år sedan kom vi fram till att juni 2017 skulle vara den bästa möjlighet vi skulle få. Vårt äldsta barn Philip har redan flyttat hemifrån, och 2017 skulle Klara ta studenten, medan David fortfarande är liten nog att kunna följa med oss, med tanke på skola och socialt liv.

Vi började med det roligaste, att diskutera vilken båt vi nödvändigtvis var tvungna att ha. Alla säger att det bara är att ge sig av i den båt man för tillfället råkar ha, och det stämmer säkert, men vi ville helst ha en annan. Hade alternativet varit att vi aldrig skulle komma iväg hade vi förstås kunnat segla med vår gamla, men nu hade vi möjlighet att byta upp oss. Vi ville främst få ytterligare en hytt med bekväma sovmöjligheter så vi själva eller David inte skulle behöva knö in sig i en stickkoj under ett år. Vi hoppas att känslan av att ha sin egen hytt bidrar till att vi skall trivas länge i båten. Vi ville även ha mer stuvutrymmen och gärna en lite tyngre båt för trivsammare överfarter. Efter oändliga timmar på blocket och i diskussioner med andra om den optimala båtmodellen, samt faktiskt över 20 besök i olika båtar, hade vi tur att hitta en båt vi känner oss helt nöjda med och som vi tror är den bästa tänkbara, för oss i alla fall. Därefter var det bara att sälja vår gamla och slå till. Något som tog ett och ett halvt år…

Nästa fråga som måste få sin lösning var hur vi skulle göra med våra arbeten. Vi ville helst inte behöva säga upp oss, även om det kanske hade blivit nödvändigt. Nu hade vi istället tur att ha arbetsgivare som efter visst övervägande var positiva till tanken och har låtit oss få tjänstledigt. Vi tror att det gäller att säga till i god tid och sedan nöta ut rätt personer med ständiga antydningar om vilken fördel det är för arbetsgivaren att få hem nöjda och glada medarbetare.

Tredje frågan att lösa var vad vi skulle göra med vår bostad hemma. Vi insåg att det enda rimliga alternativet var att hyra ut den, eftersom det dels skulle betala för kostnaderna hemma, dels innebära att vi hade någonstans att ha möblerna. Vi flyttade dock från vårt hus till en lägenhet nu i början av 2017, dels för att vi ville bo i lägenhet, dels för att det är enklare att hyra ut. En bra sak med det är att vi då tvingades i god tid gå igenom alla förråd och rensa, samt att vi redan vid flytten kunde tänka på vad vi skulle packa undan. Efter en nervös väntan verkar vi slutligen ha fått en hyresgäst som förhoppningsvis kommer trivas bland våra möbler under året vi är borta.

Slutligen måste Davids skolgång lösas. Hans lärare var mycket positiv till tanken på att han skulle kunna följa med klassens arbete på distans. Vi kontaktade därefter rektorn, som dock iakttog radiotystnad. Sent på hösten fick vi slutligen klart för oss att skolan inte skulle ställa upp och låta honom gå kvar i sin klass, men undervisas på distans av oss som vi hade hoppats. Lösningen blev därför att byta skola, vilket ändå hade blivit aktuellt förr eller senare eftersom vi flyttat. Den nya skolan var omedelbart positiv och vi skall nu bara lägga upp en plan för vad David skall studera under året. Vi är övertygade om att det inte kommer innebära något problem kunskapsmässigt att han går i skola på båten, vi får väl dock se hur det blir med studiedisciplinen.

Vi kastar loss i juni 2017 för en fjortonmånaders segling med siktet på Medelhavet och öarna i Atlanten. Förhoppningsvis hinner vi in i Medelhavet och till Rom innan vi seglar ut genom Gibraltar och ner till Kanarieöarna för vintermånaderna. På vårkanten seglar vi norrut mot Madeira och Azorerna innan vi vänder stäven mot nordost och Engelska kanalen på väg hem till Göteborg igen.