Shipshape

I början av veckan körde vi över Alila till varvet på andra sidan av hamnen. De arbetar främst med den sicilianska, och tunisiska, fiskeflottan, men tar även upp nöjesbåtar när säsongen för fiskebåtarna är över. Allt gick väldigt smidigt och bra. Vi fick inte arbeta själva på båten så vi stod mest bredvid och tittade på när de slipade, bottenmålade och polerade. Inget är något särskilt kul arbete så det var inte med någon stor saknad vi slapp det i år.

 

I Sverige brukar det vara ett ordentligt säkerhetsavstånd till kranar och truckar vid båtlyft. Här är det annorlunda och vi fick gärna bo i båten medan den stod på land. Vid frukosten knackade de i skrovet och sade att de behövde flytta båten lite, men vi fick gärna sitta kvar och äta under tiden. När vi skulle sjösätta ville de komma igång tidigt så för dem gick det bra att vi tog sovmorgon och sov kvar i båten medan de körde bort oss till kranen och började sjösättningen.

Vi låg inte på latsidan utan betade av det sista på listan över jobb som skulle vara klara innan vi lämnar Licata. Förutom att polera och vaxa all plats över relingen fick jag göra om arbetet med att fästa solcellen på luckgaraget framför sprayhooden. Sikaflex fäster tydligen inte bra på teak, eller inte när jag gjorde det i Kinsale i vart fall. Nu testar vi ett italienskt mirakallim istället.

  

Under vattenlinjen polerade vi propellern och bytte anoder. Jag har hört att det växer mindre på en blank propeller så nu fick den en omgång med 120 och 600 våtslippapper samt kromglans. Blank och fin blev den i alla fall!

  

Vi har vattenkylning av kompressorn till kylboxen och frysen genom att kylvätskan cirkuleras kring avloppen från pentryt, eftersom dessa mynnar under vattenlinjen. Tydligen behövs det egentligen inga anoder på dessa, men eftersom vi hade ett par i båten bytte vi dem också. Nästa år får vi se om de har blivit anfrätta, och därmed visat att de behövs.

Vid varvet ligger en båt som ägs av Mission Lifeline som patrullerar i Medelhavet för att undsätta flyktingar i sjönöd. Nu skulle den upp på land för underhåll, vilket skulle göras av de huvudsakligen tyska ungdomar som utgör besättningen.

Väl i vattnet igen körde vi tillbaka till marinan och slutförde det sista av förberedelserna för att göra Alila shipshape. Alla stuvar skurades, tågvirket luftades, ankarkättingen skrubbades, däcket svabbades och biminin tvättades.

     

Vi har 8mm grov ankarkätting och har varit helt nöjda och trygga med den, ända tills en fransk gubbe i en grannbåt bekymrat sade att det var alldeles för klent, minst 10 mm behövs på en så tung båt. Han hade visserligen fel angående vikten på Alila, och kättingen har fungerat ett varv runt jorden, men det som tidigare varit en icke-fråga för mig blev på grund av hans påpekade en källa till oro. Efter en del googlande och konsulterande av rekommendationer konstaterar jag att 8 mm nog är i underkant, men inom det acceptabla. En galvad 8mm kätting har en brottstyrka på 2500 kg, medan en 10 mm 3500 kg. Det känns otroligt att draget i ankaret skulle överstiga 2500 kg ens i storm så det borde inte vara något problem. Fördelen med en tjockare kätting är nog snarare att den är tyngre och därmed ger bättre flexibilitet när den hänger ner i en båge under vattnet vid själva ankringen, samt kanske att det finns mer gods att ta av vid slitage och rost. Nåväl, vi hoppas sova tryggt även med vår 8mm.

Jag passade på att ta ut hela kättingen och skrubba den. Ett par länkar är lite extra rostiga, men lite slipande med sandpapper avslöjade att rosten enbart sitter i det yttersta ytskiktet och att det verkar finnas gott om oanfrätt järn därunder.

Allt vårt idoga skrubbande visade sig helt förgäves morgonen därpå, när ännu ett, förhoppningsvis vårt sista, regnväder med Saharasand hade dragit in över Sicilien.

 

Det här inlägget postades i Teknik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *