Allons enfants!

Dunkerque har en given plats i andravärldskrigshistorien. Tyskland invaderade Nederländerna och Belgien på några få veckor våren 1940 och skar samtidigt av reträttvägen för franska och brittiska trupper genom en framryckning längre söderut genom Flandern. England hade skickat över en expeditionskår för att understödja de franska trupperna och dess existens hotades av Tysklands blitzkrieg. Britterna blev inringade i norra Frankrike och var tvungna att planera för en reträtt över kanalen. Allas blickas riktades mot Dunkerque.

Dunkerque var, och är, en viktig hamnstad, enbart en kort promenad söder om den belgiska gränsen. Härifrån var enda chansen att skeppa ut de brittiska trupperna. Samtidigt flydde mängder av civila från sina hem, städer och gårdar, knappt utvilade efter det senaste världskriget som härjat särskilt svårt här i Flandern. Vägarna fylldes av panikslagna människor och vrak av utbrända fordon. England lyckades dock till slut, till oerhörda kostnader i form av sänkta skepp och döda människor, evakuera knappt 400 000 soldater, mest brittiska men även franska, under sex dagar i skiftet mellan maj och juni 1940. Operationen fick namnet Dynamo, efter ett konferensrum där planerna drogs upp.

Vi har det betydligt lugnare och har just lämnat av pappa, som tagit tåget till Bryssel för vidare färd med flyg hem till Sverige igen. Det har varit roligt att ha honom ombord och vi hade några intensiva dagar i London, en fin seglats över kanalen hit och hann dessutom se Operation Dynamomuseet här i Dunkerque.

Dunkerque blev nästan helt pulveriserat under de fruktansvärda striderna under kriget och våra förväntningar var låga på hur mysigt här skulle kunna vara. En gratisbuss från hamnen tog oss till den delen av staden som ligger öster om hamnen. Vi blev positivt överraskade över hur trevligt och fint det var. Små lummiga gator kantade av patisserier och brasserier. Fransmän som flanerade omkring med var sin baguette. Små vin- och ostaffärer och den bästa frukt- och gröntaffären vi hittills sett under resan. Även den äldre delen söder om hamnen som vi såg idag då vi lämnat av pappa vid tåget visade sig vara riktigt trevlig. Visst är många hus byggda efter kriget i inte alltför genomtänkt arkitektur, men stämningen och andan i staden andas framtidshopp och tillförsikt. Samt förvisso även föroreningar från den närliggande oljehamnen, men det ger väl arbetstillfällen och pengar kan man tro.

Just idag var det givetvis parad och flaggviftning eftersom det är 14 juli. Det är inte utan att det kändes lite högtidligt även för oss, med bilderna från Dynamomuseet i bakhuvudet och en tanke på allt elände som drabbat staden, men som nu har fått ett par generationer av fred och välstånd och förhoppningsvis fortsatt positivt utveckling.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *