Äntligen över gränsen!

Vi lämnade nakenstranden i gryningen för att hugga den portugisiska passadvinden söderut. Normal skall det Azoriska högtrycket reglera hela det europeiska kontinentalvädret under sommaren genom att knuffa upp lågtrycken till Skandinavien via brittiska öarna och samtidigt hålla dem borta från Sydeuropa. Den östliga utkanten av högtrycket sveper förbi Portugals kust med förhärskande nordliga vindar som följd, en ordning som stått sig sedan kontinentalplattorna lade sig till rätta. Förutom just idag. Trots augusti i Spanien startar vi morgonen i en rå och drypande dimma, som sedan inte släpper under hela dagen. Vinden, i den mån den överhuvudtaget finns, är givetvis sydlig.

Radaroperatör och chipsfrukost

Hurra! Nu är vi i Portugal! Tror vi.

Dimman är så tät att det får bli sträng radarberedskap och foghorn under större delen av dagen. Ibland skymtar vi något annat fartyg, men bara om det kommer närmare än 50 meter, annars ser vi inget även om vi ibland hör motorn. Lite läskigt, men man vänjer sig.

På grund av dimman kortar vi av dagen och angör Portugal i Povoa do Varzim istället för Porto som vi ursprungligen tänkt. I Povoa möts vi av den obligatoriska marineron förstås, men han har sällskap av två svenskar från olika båtar. De är båda ute på långsegling med mycket lös tidtabell. ”Kanske blir det medelhavet om något år”. Hamnen är liten men välfungerande och staden ligger faktiskt på Portos pendeltågsnät vilket innebär att den är ett fiffigt alternativ till Lexioes och Duro för den som vill besöka Porto. Billigare än Lexioes, men med en liten trevlig stad istället för industrikänslan man tydligen skall mötas av där. Vi har inte varit i Lexioes, men uttalar oss gärna ändå om hur det är där.

Avancerad inpassering till marinan med fingeravtryck

Vissa gör sig mer hemmastadda än andra

I morgon är det Mariahimmelsfärd vilket innebär att staden laddar för fullt. På gatorna ställs det ut lådor med blomblad som väl skall kastas i någon procession, fyrverkeri förbereds och kl 0800 skall de skjutas salut med kanon. I staden ligger även en Sports Café som vi av någon anledning hade fått för oss var en systerbar till den berömda Peters Sports Café på Azorerna. Givetvis gick vi dit och åt och njöt av långseglingsatmosfären och drömmen om Atlantens vidder. Tyvärr visade det sig när vi tog upp ämnet med den engelskkunnige servitören att han inte kände till någon koppling alls. Han hade aldrig hört talas om någon Peter och än mindre om något Sport Café på Azorerna. Vi tror att han fått saken om bakfoten helt enkelt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Äntligen över gränsen!

  1. Stefan skriver:

    He he, klart servitören hade fått det om bakfoten 🙂 Vad bra att ni upplyste honom!

    Läskigt med så kraftig dimma! Då gäller det ju verkligen att hålla högt på säkerheten o vaksamheten. Här i Askim idag på fm är det som av en händelse INTE dimma eller nederbörd, om än sydliga vindar. Utelek och till att njuta otdentligt av sol o 22 grader alltså.

    Porto. Påminner mig om när vi båda tågluffade, du ensam och jag med Eric o SkallePer och troligtvis befann oss på var sin sida tåget på stationen i San Sebastian -91.

    Hare gött allihop!
    Ester hälsar!

    • Alila skriver:

      Ja, jag minns hur jag blev övergiven i Portugal för att ni träffade någon tysk tjej på tåget istället för att komma till mötesplatsen med mig. Märklig prioritering. Men jag har förlåtit er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *