Bottle Throwing Range

Vi ligger i Belfast Marina i Abercorn basin, längst in i hamnen, strax innanför platsen där Titanic byggdes. Belfast är och har varit en varvsstad, de har en av världens största torrdockor och två kranar som kan lyfta 1500 ton tillsammans. Infarten gick förbi långa kajer med lastbåtar som lossade säd med stora kranar och skopor, ungefär som man tänker sig att det gått till i alla tider.

Väl värt är ett besök på Titanicmuseet, som inte bara beskriver den kända historien om skeppsbrottet, utan även hur skeppet byggdes och mycket om stadens utveckling och människorna som arbetade här vid förra sekelskiftet.

Det moderna Belfast förknippas givetvis med rapporterna från oroligheterna i Nordirland under 1970-1990-talen, eller ”The Troubles” som de lakoniskt kallas. Benämningen oroligheter är lite förminskande med tanke på att 3 500 människor mördades. Belfast är absolut en stad märkt av konflikterna som har varit, och som fortfarande består i någon mån. Katolska och protestantiska kvarter ligger om varandra, men är helt segregerade från varandra. Mellan några av de mest problematiska som Shankill och Falls finns det 12 meter höga staket som separerar områdena från varandra, så kallade Peace Walls, och vägarna som leder mellan stängs automatiskt med stora portar under natten.

Vi har dock bara mött trevliga och hyggliga människor. Hamnkaptenerna här och i Glenarm som var vår första hamn i Nordirland har varit exemplariskt hjälpsamma och trevliga. Här i Belfast gav hamnkaptenen oss efter en stunds småpratande till och med en plats på en brygga utom ”Bottle Throwing Range” från kajen. Inte så dumt eftersom det är fotbollsmatch ikväll mellan Celtic och Linfield, som tydligen skär rakt igenom gamla fiendelinjer, så det är kanske lite huliganbråk att vänta.

Hamnen är ganska tom, vilket beror på att det är ”Marching season” den här veckan, då flera olika grupper skall ut och provocera genom att marschera genom varandras förorter. Vi märker dock inte av något sådant här och centrum är koncentrerat och promenadvänligt med bra pubar och affärer. Det ligger dock en allmän känsla av ruffighet över staden och alla som sett This Is England förstår vad jag menar. Efter ett tag känner man sig ändå gradvis mer och mer hemma. Belfast ”grows on you”, men det är klart. Vi har inte givit oss ut i förorterna på kvällen.

Idag mönstrade min bror Per på för att segla med oss i två veckor. Förhoppningsvis hinner vi över Biscaya under den tiden så vi kan dela vakterna på tre. David är visserligen ett piggt stöd under nattvakten när han är vaken, men han är inte riktigt redo att ta det fulla ansvaret medan vi tryggt ligger och sover ännu.

Per och David pysslar med sitt

Per kastades omedelbart in i båtens skötsel och lagade våra läslampor innan han gav sig av på en promenad genom problemförorterna (det är hans foton ovan) medan vi andra gjorde ett barnvänligt besök på Titanicmuseet.

Belfastfood

I morgon blir det tidig purrning. Vi hakar på tidvattnet ut ur Belfast mot Bangor, där vi skall fylla tanken med röd diesel innan det bär det av söderut. Eftersom tidvattnet flyter in i Irländska sjön både norrifrån och söderifrån kan man med lite fiffig planering flyta med det stigande vattnet och strömmen söderut några timmar, för att vid högvatten mitt på, vid St Johns point, liksom glida över i nedförsbacken och flyta med det sjunkande södergående tidvattnet. På det sättet kan dagsetappen bli längre än annars.  Tidvattenströmmarna runt brittiska öarna utgår nästan alltid från Highwater Dover och är väl dokumenterade i olika strömkartor. Ett exemplar av Reeds nautical almanac är bra att ha, men har man en pålitlig uppkoppling klarar man sig bra med olika hemsidor.

Vi tittar en del på visitmyharbour.com som har massor med bra hamninformation och länkar till strömkartor och tidvattentabeller. Vi får dock se hur länge vi orkar i morgon, och kastar ankaret när det känns lagom i morgon kväll.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *