Byggindustri och lokalpolitik

Här i Licata styrs kommunen sedan augusti förra året av en politisk kommissarie, utsedd av regionen. Detta efter att borgmästaren blev bortröstad i en misstroendeförklaring i kommunen och det lokala styret därefter havererat. Det är inte ovanligt att hela kommuner här i södra Italien gradvis tas över av den organiserad brottsligheten och till slut måste tvångsförvaltas av staten. Just här måste man gå till situationen i byggindustrin för att söka de närmare förklaringarna till vad som hänt.

 

I Licata finns enligt en beräkning omkring 17 000 svartbyggen. Det i en kommun med knappt 30 000 invånare. De olagliga byggnaderna, ”Abusivi”, är allt från hyreshus inne i staden till lador och fabriker utanför. I många fall är de byggda på kommunal mark där någon pigg entreprenör helt sonika har byggt ett hus på en plätt mark de tycker varit oanvänd, och den kommunala marken tillhör ju ändå alla i kommunen så där är det väl bara att sätta igång.

Nyligen beslagtogs 117 maffiaägda fastigheter i staden och de är i de flesta fall bebyggda med olagliga byggnader. Svartbyggena är ett gigantiskt problem och ett säkert tecken på en svag eller korrumperad offentlig administration. I många år har kommunen sett genom fingrarna, säkerligen i flera fall på grund av att politiker och tjänstemän själva fått del av vinster från byggena. Även hamnen där vi bor finns med bland de tveksamma fastigheterna. I mars 2015 togs hela hamnen i beslag av åklagare i Agrigento på grund av oklarheter kring hur den har byggts ut med de fina bryggorna vi har sådan glädje av. I maj 2016 utökades beslaget till flera byggnader i hamnen. I samband med det byttes tydligen även personalen i hamnen ut.

Sophämtning är ett annat kärt mål för maffiakontroll

I juni 2015 valdes en matematiklärare från staden till ny borgmästare på ett uttalat program att göra något åt svartbyggena och att få sophämtningen att fungera igen. Till grund för att agera finns sedan länge ett domstolsutslag som uppdrar åt en mängd kommuner att riva de illegala byggnaderna. När den nya borgmästaren plötsligt och oväntat började följa domstolsutslaget och arrangerade rivning av 49 hus till att börja med blev han omgående mordhotad. Snart utsattes hans föräldrars hus för mordbrand och han blev misshandlad på öppen gata av en fiskhandlare som bor i ett svartbygge. Borgmästaren framhärdade, med uppbackning från inrikesministern och ständig bevakning av karabinjärer. I augusti förra året lade då istället en majoritet i kommunfullmäktige fram en misstroendeförklaring mot honom, som röstades igenom.

Här går borgmästaren för långt och hotar att riva även Montalbanos terass om den är ett svartbygge

Enligt en mycket gammal sedvana på Sicilien styr maffian politiken genom att de ”säljer” röster till olika politiker genom att kontrollera och styra valmanskåren, särskilt utanför de större städerna där månghundraåriga traditioner av klientism och feodalvälde fortfarande har ett starkt grepp. Det som alla anser, även om det kanske inte kan bevisas, är att majoriteten i kommunfullmäktige är lojala med den lokala maffian och därför röstade bort ”Antisvartbygge-borgmästaren” som han kallas av de nationella tidningarna. De lokala medierna är försiktigare och rapporterar istället om den fina kommunala julkrubban som är så uppskattad.

Det positiva i historien är att borgmästaren faktiskt röstades fram av Licatabor som är trötta på vanskötseln av kommunen och att det finns en önskan om att inte bara låta allt fortsätta som det varit. Tyvärr är det nog en lång väg kvar innan den organiserade brottslighetens förlamande grepp om städer som Licata bryts. Detta är dock inget vi märker av i vardagen, förutom den ickefungerande sophämtningen och de många fula dåligt byggda husen förstås.

I mars är det val till parlamentet i Italien. I samband med det blir det en del kommunalval också, och det återstår att se vilka som kommer till makten då. Berlusconi har annonserat sin comeback i rikspolitiken. Han skall satsa på en mer eftertänksam och farbroderlig stil utan bunga-bungapartyn, och han har redan lovat sänkt skatt för husdjursägare och lägre moms på hundmat (vilket kommer gynna honom själv och hans hund Dudu). Ett problem för honom är att han fortfarande är förbjuden att delta i politiska sammanhang eftersom han är nyligen dömd för skattebrott, men det finns nog något sätt att lösa det också.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Byggindustri och lokalpolitik

  1. Eva Runhammar skriver:

    Tja, när man tänker på korruptionen i Italien så framstår våra kommunala tillkortakommanden som lindriga – fast inte västlänksskandalen förstås….

  2. Annie Runhammar skriver:

    Jaha, så ni använder er av en anläggning som troligen är lagstridig…
    Jag gissar att det annars skulle vara svårt att hitta någon fungerande hamnanläggning alls!
    Det är skönt att leva i ett land där de flesta beslut och byggen har en ordnad bakgrund. Det går an att tala om ”Muteborg”, när vi har ett välfungerande samhälle ändå.

    Jag läste om Berlusconis vilja att sänka husdjursskatten. Trodde det var ett aprilskämt som hamnat i fel månad. Ack, ja!
    Annie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *