Castelsardo, en bra port till Italien

Från Korsika och Bonifacio har vi seglat, eller motorseglat i alla fall, tillbaka till Italien och den lilla staden Castelsardo på norra Sardinien. Staden har förstås gamla anor och namnet är en bra indikation på vem som styr Sardinien för tillfället. På 1100-talet fick staden namnet Castelpisano när den anlades av staden Pisa. Redan på 1200-talet tog rivalen Genua över och ändrade namnet till Castelgenovese. På 1400-talet invaderade Aragoneserna ön och vips fick staden heta Castelaragonese. När Kungariket Sardinien bildades på 1700-talet byttes namnet givetvis till Castelsardo. Att den inte heter Castelitaliano är bara ett tecken på att påfundet med en italiensk stat inte riktigt fått fäste här på Sardinien.

  

Hundra meter upp i byn, ganska långt från hamnen. Man undrar ju.

Castelsardo har en brokig historia. Här en bild från en gammal procession utanför katedralen.

Castelsardo är en ganska liten stad med en borg och ett medeltida centrum som har semestertycke och drar horder av turister under sommaren. Den moderna staden är inget särskilt, men därifrån är det väl värt mödan att sega sig upp för backen till borgen och det historiska centrumet. Innan man anträder färden kan det dock vara klokt att stanna i baren Millevoglie och smaka på deras Gelato caprese, glass med tomat, mozzarella och basilika.

Middag och glass i ett!

I Centro Storico finns det som på många andra ställen vindlande medeltida gränder med små restauranger och krimskramsaffärer, här med en vidsträckt utsikt och en avspänd trevlig stämning. I en butik med sardiska specialiteter fick vi prova oss igenom en mängd korvar och viner tills vi till slut köpte med oss ett Cannonau, det lokal vinet som vi drack på kvällen i båten.

Inträdet till borgen är blygsamt med tanke på att man kan njuta av så olika saker som gamla belägringsmaskiner, närapå 360 graders utsikt från murkrönet, en konstutställning från Dantes inferno och inte minst exempel på stadens hantverksstolthet, korgflätning!

På Bar Castello precis mellan det obligatoriska minnesmärket efter första världskriget och ingången till borgen fick vi äntligen något vi saknat under snart sju månader i Italien. Trots att Italien är världens främsta matland är här ont om gott bröd, märkligt nog. Italienarna håller oftast till godo med vitt fluffigt smak- och saltlöst bröd. De har väl mycket annat att glädja sig åt kring matbordet förstås, men märkligt är det. På baren fanns det dock det godaste bröd vi ätit här i Italien! Tårögda av lycka mumsade vi i oss en hel limpa tillsammans med lite tomater och mozzarella. När vi skulle betala tjatade vi till oss att få köpa med oss två limpor till, som skall förgylla frukosten.

För oss seglare är den stora fördelen med staden förstås hamnen. Här är det gott om plats, nu i april i vart fall, på rejäla bryggor med el och vatten som ingår i den exceptionellt låga hamnavgiften. För vår 40-fotare betalar vi endast 15€ per natt, vilket gör det till den lägsta hamnavgiften på resan. Jämförelsen med Capri där vi betalade sju gånger mer och fick tio gånger sämre service är slående. Det skall dock medges att det inte finns någon heltäckningsmatta på bryggan här, vilket det gjorde på Capri. Från hamnen är det en promenad på 20 minuter längs en fin ”lungomare”, eller en ”längshavet” som översättningen borde bli, till stadens centrum. Det finns även en liten lokalbuss, med väldigt oregelbunden tidtabell, för 1€.

Det kan gå ganska kraftig sjö utanför piren. Eller är den klent byggd?

Hamnen är av det moderna slaget med butiker och verksamheter på området. Det är en tydlig satsning som många städer gör för att bygga upp något som liknar det centrum för stadslivet som forna tiders hamnar utgjorde. Det blir faktiskt ofta ganska trevligt, även om det moderna inslaget förstås gör det lite betongaktigt. Just här i Castelsardo ligger det, tio steg från bryggan, en livsmedelsaffär som är en av de bästa vi sett i Italien! Bra priser och stort utbud gör den till en perfekt bunkringshållpunkt för hungriga seglare som just anlänt till Italien från Balearerna i jakt på lite ordentlig mat. Duschar och toaletter är välstädade och det enda som möjligen inte är på topp är hamnkaptenens humör. Han är inte otrevlig, men lite kort i tonen, om än hjälpsam. Vi har också fått kvitto på att man ligger bra även i stark vind, men annat vore ju konstigt med tanke på den himmelska övervakningen.

Kommer man västerifrån på seglats genom Medelhavet är en vanlig väg att lämna spanska fastlandet för Balearerna och sedan göra en nattsegling från Menorca över till norra Sardinien. Från Mahon på Menorca är det knappt 190 nm till Alghero och bara något lite längre hit till Castelsardo. Tag sikte på Fornellipassagen mellan Sardiniens nordvästspets och Isola Asinara och så är det bara ett par timmars ytterligare gång hit. För den som har mer tid är Alghero också en mycket trevlig stad och Isola Asinara väl värd ett besök (se tidigare inlägg). När man är tillfälligt mätt på norra Sardinien seglar man smidigt över till Korsika och köper ett par baguetter, och sedan givetvis tillbaka till den otroligt fina La Maddalenaskärgården som inte får missas innan man fortsätter seglingen i Italienska vatten.

Här i Castelsardo lämnade mamma oss för den här gången. Hon mönstrade på i Ostia och har varit med oss som lättmatros på överfarten till Korsika och hit till Sardinien. Vi har haft besökare under tio veckor sedan vi lämnade Sverige, och varje gång har det varit lika roligt att dela upplevelserna med andra!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Castelsardo, en bra port till Italien

  1. Pablo Bonet skriver:

    Bienvenidos a Marbella…!!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *