Ceuta, Afrika på spanska

Vi har angjort afrikanska kontinenten, men ändå inte lämnat EU eller Spanien. Ceuta är tillsammans med Melilla spanska exklaver i Nordafrika. Ceuta är den större av dem och har drygt 80 000 invånare som trängs på 19 kvadratkilometer, ungefär som tio Liseberg. Staden har anor från fenicierna och fick sitt namn av romarna. Sedan 1600-talet är den spansk. Marocko gör anspråk på området och konflikten med Spanien är olöst, men lågintensiv. Ungefär som att Spanien gör anspråk på Gibraltar som tillhör Storbritannien. Och för all del som att Västsahara gör anspråk på sitt territorium som ockuperas av Marocko. Katten på råttan gäller i ett pärlband från Sahara upp i Europa. Det finns säkert någon som gör anspråk på en bit land som Polisario ockuperar också.

Som alla mer eller mindre artificiella nationstillhörigheter eller gränsdragningar känns det som hela livet här genomsyras av det faktum att marken tillhör Spanien, men ligger i praktiken i Marocko. Cetua har förvisso varit spanskt i många generationer och staden känns helt spansk. Genom tiderna har staden varit hem för vitt skilda folkslag och religioner och fortfarande finns det såväl muslimska, hinduistiska och judiska församlingar bredvid de katolska och protestantiska. En staty på stora gågatan symboliserat den fredliga samexistensen, symboliserat av ett armbrand med alla olika religioners symboler.

Ceuta har en lång historia som delvis fortfarande kan spåras i stadsbilden, men den moderna staden är ganska sliten och många hus är byggda under årtionden då arkitekturen fick stå tillbaka för ekonomin.

    

På grund av sitt läge är det förstås en stor militär närvaro. Ceuta hade rykte om sig som en betydande smuggelhamn, och fortfarande fraktas en hel del varor utanför myndigheternas kontroll härifrån. Flyktingar försöker emellanåt ta sig över gränsen, men lyckas de kommer de inte så långt. Kontrollen av vilka som kliver på färjorna och annars reser ut härifrån är rigorös. Marinan är ganska liten men trevlig och ligger precis i centrum. I går fick vi besök av Ole, en dansk som skulle in här och bunkra inför en överfart till Kanarieöarna, men som trivdes och sköt lite på avfärden. Han firar tioårsjubileum i höst och har gift sig med en marockanska, men bor kvar på sin båt som legat förtöjd på samma plats hela tiden. Hans danska var av den grötiga sorten men så mycket förstod jag att han i stort sett varit konstant upptagen med att förbereda avfärden, nu tillsammans med sin fru, men att det alltid fanns något kvar att ordna.

Under det moriska styret av Spanien var förstås även Ceuta i morernas händer. De som återtog staden från morerna var Portugiserna som kom hit på 1400-talet och sedan stannade i 200 år. De påbörjade bygget av försvarsverk som avskiljde halvön från Marocko. Dessa byggdes sedan på av spanjorerna och är idag stadens historiska stolthet.

Igår var det festdag i hela staden. Det verkade som samtliga ceutianer var ute och satt på uteserveringar eller vandrade omkring. Vi lyckades sluta oss till att det var dags för ”la prima communione” då mängder av små barn för första gången tas upp i de katolska församlingarna. Det hela kröntes av en parad med ungdomar som bar på något slags bord med ett tomt krucifix. Katolska symboler och bruk är inte lätta att begripa sig på för utomstående, men alla var glada och nöjda och paraden verkar ha varit en succé.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *