Dimmigt på Galiciens solsida

Från Camarinas gick vi söderut in i Ria Muros. Tyvärr hade vi mycket svaga vindar så vi fick gå med motor även om vi gjorde ett par försök att slå av den och lita på seglen, dock utan framgång.

Ria Muros är en fin vik med flera hamnar. Vi var sugna på att svajankra och siktade på stranden öster om Punta Aguieiras. Det blåste en del och dyningarna kändes på väg in så vi var lite skeptiska, men så fort vi kom runt udden och gick in något hundratal meter lade sig sjön och vinden. Det låg ett par andra båtar där redan och vi ankrade mellan dem i en lagom lucka på perfekt sandbotten med 5 meters djup. För första gången den här sommaren kunde vi bada utan att räkna sekunderna i vattnet!

Jag och David inspekterade Alilas botten efter valincidenten och kunde konstatera att bortsett från lite bortskrapad bottenfärg på stäven och kölen fanns inga tecken från mötet. Roder, propeller och annat känsligt satt där de skall.

Ankringsplatsen kan verkligen rekommenderas! Bra fäste, fin strand och bra sjölä. På morgonen kom till och med delfiner på besök inne vid stranden!

Efter två dagar drog vi upp ankaret och seglade vidare. Nu var det dags att fylla på matförrådet lite och vi siktade på San Vicente do Mar just söder om mynningen till Ria Arousa. Även den här dagen var vindarna alldeles för svaga för segling, och efter ett par timmar rullade även en tjock dimma in över oss. Fångade i tjocka med kanske 30 meters sikt och dyningar som reste sig så vi inte såg horisonten kände vi oss ganska små. Vi kopplade in radarn och dessutom satte vi vår eminenta VHF på ”Foghorn”, alltså inte med något tutande på kanal 16 utan genom ett mäktigt bröl var tredje minut i en megafon placerad på första spridaren. David klagade på att han fick tinnitus, men vi kände oss lite tryggare i alla fall.

Hamnen i San Vicente är liten och ganska trång med många lokala båtar så det gäller att ha lite tur för att få en plats. En pigg och aktiv hamnkapten kommer ut med sin lilla gummibåt så fort man försöker komma in i hamnen och dirigerar eller nekar plats. Först sade han att det var fullt, men ganska snabbt efter att vi såg ledsna ut lyckades han hitta en riktigt bra plats åt oss bredvid ett lokalt vrak som måste legat för fäfot vid bryggan ett par år.


Byn och omliggande stränder är uppenbarligen en tummelplats för rika spanjorer på solsemester. Här finns gott om strandrestauranger och fina bilar och en promenad längs trägångvägen västerut från hamnen rekommenderas. Då kommer man förutom till ett par restauranger även till den lilla supermercadon, främst inriktad på chips, sprit och godis.

David saknar fibergröten och fullkornsbrödet till frukost

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Dimmigt på Galiciens solsida

  1. Monica Möller skriver:

    Det är så trevligt och spännande att följa Er! Kram!

  2. Ansi och Arvid skriver:

    Vad mer behöver man än chips, sprit och godis 🙂 Kanske lite stabilare uppkoppling för internetspelarna?

    • Alila skriver:

      Det är sant. Särskilt det om internetkopplingen! Vi hoppas ständigt på en bra signal i nästa hamn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *