Galicien, ett bra hörn på Spanien

Vi är åter i Galicien efter att ha kämpat oss upp för Portugals kust. Det var inte så farligt kan vi konstatera, så här i efterhand i alla fall. Visst blåser det oftast åt fel håll och dyningarna ligger på närmast konstant från nordväst, men trots det hittade vi faktiskt flera bra väderfönster för att segla norrut. Från Lissabon gick vi till Peniche som är en ganska enkel marina inne i en fiskehamn. Lite skvalpigt, men helt ok som stopp på vägen. Vi fick vin och ost i sittbrunnen på Semper Fi, en svensk båt som vi siktade utanför Sines på väg åt samma håll som vi.

Från Peniche gav vi oss ut en bit från kusten för att slippa alla miljoner fiskeredskap portugiserna gillar så mycket att fylla havet med. Vi seglade natten igenom hela vägen upp till Galicien, förbi hela resten av Portugal således. Det blev en del motorgång, men mestadels kunde vi segla på en bidevindbog i 5-6meter per sekund. Dyningarna stångade dock emot hela tiden och vi var ganska möra när vi äntligen lade till i Cangas i Ria de Vigo, den sydligaste av galiciens rior. Cangas var en oväntad höjdare. Staden ser inte så mycket ut för världen, men var mysig på närmare håll och det fanns mängder av små restauranger och konditorier. En procession som bar runt Jesus på ett slags bord hann vi också med att bevista. Det är inte svårt att hamna i någon spansk byfest, katolsk högtid eller marknad. Det är så man börjar undra om de gör något annat än ägnar sig åt detta.

Skolan lider mot sitt slut och David tränar på Den blomstertid nu kommer till avslutningen. Än kämpar vi dock på. Gymnastikämnet har varit lite varierande under året och här i Cangas fick det bli en timmes klättring.

Galicien är vackert och mycket annorlunda mot solkusten. Här påminner det nästan om en sommar i Norge med gråa regntunga moln och skogsklädda bergssidor ner mot vattnet. Lite varmare är det kanske, men inte så mycket. Maten är god, fisk och skaldjur de godaste vi ätit under resan. Det syns på arkitekturen och byarna att det finns ett släktskap med Skottland, Irland och Bretagne genom den gemensamma keltiska kulturen. Man kan till och med höra säckpipa i gränderna här!

Alla länder med kust verkar ha haft uppfattningen att det är just i deras land som världen tar slut. Spanien är inget undantag och Cabo Fisterra är deras bidrag till världens ände-uddar. Den västligaste utposten av fastlandseuropa är det i alla fall. Det gäller att passera i bra väder. Kuststräckan heter Costa Muerte efter alla skepp som förlist här. Vi hade tur och har nu lagt till i La Coruna, eller A Coruna som det heter på den lokala dialekten. Jämfört med andra regioner i Spanien är självständighetssträvandet här ganska beskedligt, men de är stolta över att vara Galeger snarare än Spanjorer. Nu blir vi liggande här några dagar i väntan på bra väder för att korsa Biscaya norrut mot Bretagne. Det skall bli skönt att ligga stilla ett tag och vila upp oss lite. Det sliter att ständigt leta väderfönster, gå upp tidigt och segla bidevind 8-10 timmar om dagen. Det är dock den rytmen man gör bäst i alla anpassa sig till för att gå norrut i Portugal och Galicien.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Galicien, ett bra hörn på Spanien

  1. Annie Runhammar skriver:

    Hej!
    Intressant det ni skriver om Galicien, som för mig hittills bara varit ett namn av okänt slag. Eftersom jag idag lämnar datorn och far till Kolsäter, får jag passa på att önska er en glad, traditionell midsommar. Glöm inte att fira skolavslutningen med David – även om han inte behöver cykla runt och tuta och skrika hur bra han är. Vi har lite av sådant slag längs Linnégatan f.n.
    Annie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *