I Odysseus spår på Sicilien

Efter några dagars förflyttning är vi äntligen på Sicilien! Vi lämnade Kalabrien i samma bleke som vi hade sedan några dagar där och siktade på Messinasundet. Vi hade planerat att stanna i Messina, men tänkte om och valde att fortsätta 40 nm till Riposto. Messina och Reggio di Calabria är de moderna Skylla och Karybdis som man gärna undviker, liksom Odysseus en gång på sin tid. Låt vara att besättningen inte blir uppäten, men regelbundna naturkatastrofer har raderat ut det mesta som kunde varit sevärt i de båda städerna på var sin sida om sundet mellan Sicilien och ”il continente”, som sicilianarna kallar fastlandet. Senaste jordbävningen i början av 1900-talet dödade 60 000 på Sicilien och i kombination med en tsunami lämnades knappt sten på sten i Messina. Båda städerna har rykte om sig att vara smutsiga, kaotiska och trista så det kändes som ett bra val att hålla kurs mitt emellan och fortsätta söderut.

Vi lade istället till i Riposto som har en bra hamn där vi blev trevligt mottagna i mörkret sent på kvällen. Vi fick ligga långsides precis bredvid kontrolltornet i hamnen och låg skyddat och bra, även om hamnvaktens familj och kompisar kom på ständiga besök med bilar och mopeder och höll i gång bredvid båten.

Från Riposto tog vi dagen därpå tåget upp till Taormina, Siciliens mest besökta mysiga medeltida småstad. Byns verkliga höjdpunkt är amfiteatern. Den byggdes av grekerna men romarna som tog över på Sicilien i början av 200-talet före kristus piffade upp den, och allt man ser idag är romerskt. Teatern är den näst största på Sicilien, men det bästa är precis som en fastighetsmäklare skulle uttryckt det läget, läget och läget. Publiken kunde från sina platser, om skådespelet blev långsamt, låta blicken vandra antingen upp mot Etna till höger, eller ut över Medelhavet till vänster. En svårslagen kombination som säkert gladde getterna och herdarna som använde platsen under drygt 1000 år efter att romarna fördrevs och teatern föll ihop till en ruin.

Hotfull bakgrund till hamnen i Riposto

Etna till höger och Medelhavet till vänster.

Från Riposto hade vi fem seglingsdagar ungefär kvar till vår vinterhamn i Licata. Tyvärr är novembervädret ombytligt och vi har några dagar med ostadigt och blåsigt väder framför oss. På vägen passerade vi Acitrezza där Odysseus och tolv av hans besättningsmän blev tillfångatagna av en cyklop. Cyklopen åt sex av männen och de andra flydde fastklängda under får, men först efter att Odysseus stuckit en påle genom cyklopens enda öga. Klart han blev arg!

Cyklopen blev arg på Odesseus och kastade stenblock efter honom. De ligger kvar i havet fortfarande.

Vi lämnade Riposto i gropig sjö och 8-10 sekundmeter sydostlig vind för en tretimmars segling ner till Catania, Siciliens näst största stad med bortåt 7-800 000 invånare i storstadsområdet. Hamnen är stor och mest till för stora lastfartyg, men det finns ett par segelklubbar som har några bryggor.  Våra förväntningar om en smutsig oskyddad plats kom dock på skam och vi ligger faktiskt riktigt bra med centrum 10 minuters promenad bort. Vi ringde i förväg och fick en plats på NIC som har en brygga, ett litet ruckel på kajen och en lite butter med kompetent hamnvakt.

Catanias stolthet. Katedralen i maffig barockstil.

Precis utanför segelklubben fortsätter kajen och där ligger Läkare utan gränsers Search and Rescue fartyg. Här är Search and Rescue inget man skriver för syns skull. När vi kom pågick mottagning av flyktingar som fartyget bör ha räddat någonstans längre ut i havet. På kajen finns tält och en numer väloljad organisation för mottagande med läkare, bussar och volontärer. Catania är en av de stora mottagningshamnarna dit flyktingarna förs för att tas om hand av Italienska staten. Till skillnad från mottagningen i Grekland har Italien fått bra omdöme såvitt jag hört, och det är påtagligt att de som arbetar med mottagningen vill göra ett bra arbete. Det kan man se även på avstånd när man ser omsorg och välvilja hos alla från volontärer som har med leksaker till barnen och till karabinjärerna som är där för att upprätthålla ordning, men lämnat vapnen i bilarna för att inte se onödigt hotfulla ut. Det finns säkert exempel på motsatsen också, men här såg det verkligen fridfullt ut. Flyktingarna själva såg glada och får man väl anta förväntansfulla ut. Undrar vilken tillvaro som väntar dem. Minst ett tiotal barn var under fyra-fem år och de vinkade glatt till oss utanför bussarna. Det är dessa människor som hela Europa talar så mycket om.

När Klara tyvärr lämnade oss för att resa hem från flygplatsen så slog vi till på en hyr-Fiat under ett par dagar. Ett varv runt Etna med stopp i en dyster bergsby livades upp av en slow food trattoria med öppen spis. Etna har utbrott lite då och då och det ligger stora lavafält överallt längs sluttningarna. På toppen så här års ligger det snö och snart öppnar de sex skidliftarna (!). Vi funderar på att återvända hit efter nyår för lite skidsemester från allt seglande.

Catania är i sig en spännande stad att upptäcka. Eftersom allt rasade i jordbävningen 1693 är nästan hela staden byggd under 1700-talet. Det betyder barock i stora lass, men också breda gator och välplanerade kvarter i centrum. Utanför stadskärnan ligger ett brett band av nyare bebyggelse där det vanliga livet pågår. Liksom i Napoli som också ligger i skuggan av en vulkan kan man lite ana att cataniaborna behandlar sin stad utifrån att den i morgon ändå kan vara begravd i lava. På gatorna bakom katedralen ligger ”La Pesceria”, en urgammal marknad som från början mest var för fisk men nu även frukt, grönt, halverade lamm, och mängder av konstiga ostar. På fiskdiskarna hivas det upp alla möjliga märkligheter från havets djup. Mest imponerande är svärdsfiskarna.

Efter fem månader på resande fot kände vi att det var hög tid att rapportera in på den svenska representationen i utlandet. Det kändes precis lika underbart som i Kållered, fast med mängder av sicilianare förstås. Det kändes lite som att det var de som var hemma hos oss, och inte tvärtom.

    

En fest för ögat! Vad är väl det italienska köket jämfört med detta?

Allt är exakt som hemma, med något enstaka undantag.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till I Odysseus spår på Sicilien

  1. Eva Runhammar skriver:

    Ja, det är alltid roligt att besöka IKEA i något annat land. Mycket är sig likt, men det finns som sagt undantag. Fryser ni?
    Här har julstaden Göteborg börjat. Ett jippo som faktiskt är riktigt trevligt och lyser upp staden. (Det finns en del som Göteborgs stad lyckas med.)
    I morgon skall Tora ha sin avslutning på danskursen. Hon skall vara en av mössen i Askungen. En stor roll! Jag skall försöka att ta ett foto och skicka.

  2. Joakim skriver:

    Ett besök på Ikea tycks vara obligatoriskt på långresor. För vår del blev det i Chengdu där vi tryckte i oss köttbullar och köpte lakrits samt strosade runt i välbekanta miljöer.

    • Alila skriver:

      Alla längtar väl efter att för en kort stund får komma hem och pusta ut lite när man är ute och reser? Amerikanerna har McDonals, vi har Ikea.

  3. Niklas Högden skriver:

    God jul din gamle cyklop! Pallar tyvärr inte läsa dessa djuplodande kåserier eftersom jag är mer på bilderboksstadiet, som du vet. Fina fiskebilder alltså!
    Du missar väldigt mycket här hemma. Exempelvis har jag wife beater-mustasch igen. Så skynda dig hem.

    Hälsar din favoritarbetstagare!

    • Alila skriver:

      Det är ju helt oemotståndligt! Vi lättar ankar så snart det blåser upp! Vi hinner kanske inte hem till dess så jag hälsar God Jul så länge!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *