Ibland blir man trött på havet

Ibland får man bara nog av kust, hav, sol, båtar och hela eländet med vågor, vind, skvalp och måsskit. Bästa receptet då är att åka upp i bergen. Vi har åkt på slingriga vägar på Irland, Korsika, Sicilien, Sardinien och här i Spanien. Nu var det dags igen.

Med en pytteliten hyrbil gasade vi upp från kusten mot Ronda, Grazalema, Ubrique och ett gäng andra kritvita andalusiska bergsstäder. En ordentlig bergsutflykt skall innehålla stupbranta bergssidor, vidsträckt utsikt, farliga hårnålskurvor, moln som plötsligt väller ner från en dal, bycaféer med gamla gubbar, robust bergsmat och konstiga ostar att köpa med hem. Andalusien innehåller allt detta, och det bara få kilometer från kusten. Jag gissar att många som besöker solkusten inte har en aning om vad som finns bortom beachbarerna, men där öppnar sig en helt annan värld.

   

Ronda är en av Spaniens äldsta städer, helt i klass med Rom, med en helt fantastisk utsikt över den omgivande dalen. Staden har dessutom en given plats i den unkna spanska traditionen av djurplågeri genom att ståta med en av de mest kända tjurfäktningsarenorna, uppskattad av bland andra Hemmingway och Rainer Maria Rilke, av alla.

Grazalema är arketypen för en andalusisk bergsby. Knappt ett enda hus avviker från den vita trenden, gärna kompletterat med mörka trädörrar och svarta järnbalkonger. På det vindsvepta torget var det gott om plats på uteserveringen. Förutom några unga familjer från lokalbefolkningen var de enda besökarna hurtiga vandrare i praktiska kläder och grova kängor. Baren ligger vägg i vägg med pastellerian och vill man beställa en kaka kan man öppna en sidodörr och gå in där och köpa med en till caféet. Givetvis gör de sin egen getost i byn, och här hade de dessutom kommit på den fantastiska idéen att blanda in den i en tarta de queso. Ostkakan fick en ny lite sur dimension som i kombination med att den var pinfärsk och saftig definitivt placerar den på tre i topp av mina ätna ostkakor!

Vi har legat tre dagar i Marbella och varje dag blivit positivt förvånade över hur överraskande trevligt något varit. Vi var ganska inställda på att allt här längs solkusten skulle vara plastigt och halvdant, men har fått tänka om. Första dagen tog vi en cykeltur längs strandpromenaden från Marbella till Puerto Banus och tillbaka, samt promenerade i Marbellas gamla stadskärna på kvällen. Längs havet ligger en lång rad av lyxiga hotell, men bara hundra meter längre in ligger en tät antik stadskärna med massa restauranger och små butiker. Mycket krimskrams förstås, men en hel del vanliga också. Det hägrar en modern anda den antika miljön till trots och poliser på elmopeder åker förbi veganrestauranger och fair trade butiker. En rolig sak är att gamla stan fortfarande är bebodd av vanliga spanjorer och inte har blivit enbart ett museum.

På apelsintorget står ett minnesmärke över kung Juan Carlos insatser vid Spaniens demokratiseringsprocess. Det är lätt att glömma att Spanien fram till för bara drygt 30 år sedan var en diktatur.

Nästa dag blev det bilturen upp i bergen som överraskade oss, och idag körde vi in till Malága och tittade på Picassomuseet. Han föddes i Malága, men lämnade staden som ung och återvände inte. Hans svärdotter och sonson har dock skänkt en mängd tavlor och skulpturer till museet som just nu dessutom hade en jämförande utställning över Fellini och beröringspunkterna i deras respektive konstformer. Knepigt, lite obegripligt och konstigt, precis som det skall vara. Malága visade sig ha ett väldigt mysigt centrum med bilfria gator i ett helt slumpmässigt virrvarr. Idag var det helgdag så det var packat på alla caféer, restauranger, tapasbarer och tabernor. Solen stekte på och det är lätt att förstå att staden är en av Europas varmaste.

I morgon planerar vi att segla till Afrika, men vi lämnar solkusten med saknad. Här hade vi kunnat stanna längre! Alila har legat i Junta de Andalucias hamn här i Marbella för en billig peng. Hamnen är helt ok, men luktar fisk och måsarna har tagit över gästkajen. Det är nära till centrum och duschar och toaletter är fina. Enda nackdelen är att hamnen ligger lite öppen mot sydväst så blåser det därifrån drar det in en dyning som håller igång båten. Ett besök kan trots detta rekommenderas för den som seglar här, eller för all del kommer hit på annat sätt också. Gör dock inte misstaget att stanna bland pepparkaksmänniskorna på stranden utan hyr en bil eller tag tåg, cykel eller buss in i landet!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ibland blir man trött på havet

  1. Stefan skriver:

    Min mamma gillar Marbella och ex vad du skriver har orten definitivt seglat upp som ett mycket troligt alternativ försena semester. Inte minst är det upplyftande att få läsa att det finns så mycket mer än strand, strandbarer, strandraggare och sand o badbyxan.

    Nog för att ni har det fint där nere så har vi haft värmerekord i Göteborg med ett väder som bara kan kallas högsommar.

    Hälsa hela gänget!
    Ester o Steffe

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *