Irland

Efter Kilmore Quay blev nästa stopp i Ballycotton, eller bellycotton som vi först trodde det hette och tyckte var konstigt. Navelludd, kan en hamn heta så? Ballycotton var dock en riktig hamn, men som dessvärre inte har flytbryggor. Det innebär att man måste förtöja vid kajer där vattenytan varierar 3 meter mellan hög- och lågvatten. Förutom att det blir skvalpigt och man måste ha många linor ute är kajerna ofta ordentligt bevuxna och slemmiga av alger. Inre delarna av hamnen torkade dock ut vid lågvatten och ankringen utanför hamnen var inget alternativ med de vindar vi hade så det var kajerna som gällde. Inne i hamnen fanns dock ingen plats för oss, förutom utanför en segelbåt som varit med ett tag. Att få ligga utanför den skulle vara som som att ligga vid en pontonbrygga och de får sköta allt joxande med linor. Mycket enkelt för oss. Enda tveksamheten inför arrangemanget var att båten hette Whisky Galore, men besättningen verkade inte ta på allvar att uppfylla det löftet hela tiden i alla fall.

Sista stoppet på Irland blev i Kinsale. Där låg vi som gäster i Kinsale Yacht Clubs marina. Det är skillnad på gästhamnar och gästhamnar. Eftersom vi skulle få lite radiodelar levererade ringde jag några dagar i förväg och frågade om det var möjligt att få dem levererade till klubben. Inga problem. Det var även klubben som fixade fram riggaren Harry och när vi kom till bryggan stod en av hamnens constables, Paul, beredd att ta våra linor, hälsade oss välkomna, berättade att han varskott rigg-Harry om att vi kommit, gav oss alla passerkort och koder vi behövde och välkomnade oss till klubbens bar när det passade oss.

 

Bar var ingen överdrift

Under tiden i Kinsale fick vi tillbaka vår VHF som hade krånglat och varit på undersökning hos Raymarine. Vi fick även ett paket med satellitantenn och kablar från Sverige för att ersätta den gamla antennen som gått sönder. Per och jag drog kablar och fixade och nu har vi en elegant stolpe med i vart fall två antenner på aktern. Antalet antenner på en långseglarbåt fungerar på samma statushöjande sätt som taggar på älgar så det är klart att vi vill skryta med de vi ändå har. Jag överväger att skaffa några trasiga från en båtskrot för att få upp några till.

Riggar-Harry fixade till akterstaget och kollade dessutom igen riggen efter eventuella andra förslitningar.

bara 12 meter kvar till toppen…

Utrustning och slitage på båten är ett ständigt ämne för diskussion och funderingar. Vi har hittills inte sett en enda båttillbehörsaffär med samma sortiment som hemma. De bästa är de som riktar sig till yrkessjöfarten, men ibland är dimensionerna på deras grejor lite för stora.

Saxpinne

Vi hade ögonen på väderprognoserna ett par gånger om dagen och särskilt på ett högtryck som skulle breda ut sig efter helgen. Dagarna fram till det ägnade vi åt att förbereda oss för överfarten. Vi handlade mat, lyssnade på livemusik och gjorde även en bilutflykt till Dingle. Inte i Bohuslän, utan den irländska kopian, som ärligt talat är trevligare.

Inför en längre översegling finns det massor man kan göra och en del som man inte får glömma. Vi bunkrade mat som skulle vara enkel att laga under gång, vi tejpade mantågsöppningar, vi kollade att chokladkakorna i grabbagen inte var uppätna och vi kollade alla upptänkliga väderhemsidor. Sjökojer förbereddes och sjösjukeplåster sattes bakom öronen. Allt på däck surrades och vi hissade kutterfocken för att se så den var redo om det skulle bli hårt väder.

Som ett gott varsel lämnade ytterligare en svensk Hallberg Rassy hamnen ett par timmar före oss för att segla till Spanien också. Det är alltid skönt när någon annan fattar samma beslut som man själv gör. På söndagen var allt redo och vi gav oss iväg, först över floden för att tanka och äta en sista glass, men därefter ut i Atlanten.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Irland

  1. Hadock skriver:

    Har ni kommit över biscaya nu? När la ni till? Blev det La Coruna ?

    • Alila skriver:

      Jajamen! Vi ligger och slöar i Marina Real i La Coruna och funderar över vilken bläckfiskrestaurang vi skall gå till ikväll. Överfarten var som en promenad i parken, slör i 76 timmar utan att vi knappt behövde skota om. Vi kunde till och med baka chokladkaka under tiden. Snart kommer ett inlägg om överfarten, och vårt möte med en val…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *