Julavslutning

Årets mörkaste dag

På årets mörkaste dag var det julfest i marinan med ett hundratal Licatabor och några av oss från seglarkolonin. Alla tog med mat som ställdes upp på ett par enkla bord. Utan någon egentlig startsignal började plötsligt några äta av maten och så var festen igång. I ett hörn stod en man och sjön sicilianska sånger, i ett annat var det karaoke, vid borden trängdes hungriga seglare och lokalbor, små tanter förklarade omständligt hur de lagat till maten för de som orkade lyssna och utanför sprang massa ungar runt och skrek. Alla åt för mycket och efteråt rådde enighet om att festen varit en succé.

    

Maten var riklig, god och givetvis hemlagad. När alla ätit sig rejält mätta röjdes resterna bort och borden fylldes på nytt men nu med cannoli, cassata, tiramisù, baba, sfogliatelle, sfizi, vincotto och alla andra upptänkliga efterrätter. Ju längre söderut i Italien man kommer desto mer socker och likör blir det i bakverken, och bättre än här på Sicilien blir de helt enkelt inte. Från den svenska delegationen bidrog vi med glögg och pepparkakor, något som betraktades med stor misstänksamhet av sicilianarna. Efter en stund vågade några sig ändå på ett smakprov och plötsligt var det nästan slut. Glöggen kokade vi i båten med bas i snabbköpets eget rödvin för 1,50€ per liter med det tvetydiga namnet ”Ogni Giorno”, ”varje dag”.

Skolan hade julavslutning i veckan och både elev och lärare var glada att kunna pusta ut och vila upp sig ett par veckor. En film från avslutningen finns här.

Julförberedelserna fortsätter med köttbulletrillande, griljering av julskinkan (ett stycke porchetta från charken), presentinslagning och konservering av watermakern.

  

Bästa julklappen kom redan i förväg. Hamnens wifi har inte motsvarat förväntningarna och bröt helt samman förra veckan. Möjligen är de ovana vid en onlinespelande tioårings behov av bandbredd. Stor förstämning har rått i båten sedan dess och jag gick varje dag till marina kontoret för att klaga. Nackdelen med södra Italien är att mycket inte fungerar. Fördelen är att inget är omöjligt. Efter att av en slump kommit i kontakt med en man som äger företaget som levererar bredband till affärerna i det närliggande köpcentrumet har vi fått låna en saftig specialantenn och med hjälp av en hitskickad tekniker kopplat upp oss mot köpcentrumets julgran, där sändarantennen finns. Plötsligt har vi för några tiotal euro ett tillfälligt abonnemang med snabbare internet i båten än hemma i lägenheten. Julstämningen är räddad för David i första hand, och därmed även för Johanna och mig.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Julavslutning

  1. Eva Runhammar skriver:

    Uppskattar skildringen av julfesten – och skolavslutningen är ju perfekt! Johanna, du kan starta en ny karriär som lärare när du kommer hem för den händelse att du tröttnar på ditt nuvarande jobb! Och bra jobbat, David! (Det var väl för väl att internetuppkopplingen gick att fixa.)

  2. Annie Runhammar skriver:

    Sent denna decemberkväll, nyss hemkommen från Tyskland, ser jag äntligen beviset för att att Alilaskolan sköter sitt viktiga uppdrag med beröm godkänt.
    Såväl ”the student body” som ”die Lehrkräfte” (det blir mer uttrycksfullt på främmande språk) visar sig ha skött sina respektive uppdrag med stort allvar och noggrannhet. Det gläder en gammal ” Lerkraft”!
    Annie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *