Kända farvatten

Från Dordrecht mitt i Nederländerna körde vi ut på kanalerna genom en av världens största hamnar i Rotterdam. Göteborgs hamn framstår som en bortglömd kaj för silltunnor i jämförelse. Under en hel dag körde vi förbi kaj efter kaj med enorma fartyg på väg till eller från världens alla hamnar, men troligen allra vanligast Shanghai. Väl ute i Nordsjön fick vi en svag slörvind som tillsammans med motorn förde oss norrut och sedan vidare österut förbi resten av Nederländerna och genom Tyska bukten till slutmålet Brunsbüttel i Elbe, där vi slussade in i Kielkanalen. Tre dagar och två nätter tog det oss, men sedan kunde vi kasta ankare inne i Kielkanalen i en blickstilla liten tarm av kanalen. Det var en alltigenom behaglig passage med bra väder, mycket sol och värme. Vi bakade kaka, duschade på däck och njöt av spektakulära soluppgångar samt en helt hysterisk mareld under ena natten. Det var som skarpa neonfärgade streck och explosioner i havet kring båten.

Inslussning i Kielkanalen, eller Nord-Ostseekanal, som den heter på tyska, är odramatiskt i de gigantiska slussarna. På varje sida finns en flytbrygga man enkelt kan kliva ner på och hålla i tamparna på.

Mitt på kanalen körde vi förbi en tysk motorbåt med tre män som upphetsat vinkade till oss. Vi körde närmare och de förklarade att de satt fast och hade problem med motorn. Vi fick fram ett par tampar och kunde efter lite varvande med pentan dra loss dem från kanten och sedan bogsera dem under några timmar till Rendsburg. Det var inga större problem för oss, vi skulle ändå den vägen och det gick ganska enkelt. Tyskarna var mycket tacksamma och som tack fick vi en låda med sillkonserver och en burk med ett synnerligen effektivt rengöringsmedel som de tillverkade själva. Vi har testat det och det är verkligen riktigt bra!

Kiel i sig är inte så kul, men det finns fina småstäder längs viken och den här gången testade vi Laboe, ett seglingsmeck. Där finns dessutom ett U-båtsmuseum med en ubåt från 1943, samma typ som i klassiska Das Boot. Av 40 000 tyska ubåtssjömän under andra världskriget återvände endast 10 000.

 

Från Kiel seglade vi över till Danmark och är åter i för oss kända vatten. Faktum är att vi redan strax norr om Nederländerna korsade ett gammalt spår sedan vi seglat till Amsterdam för några år sedan. Nu är vi dock åter i vatten vi seglat många gånger i, och det är faktiskt riktigt skönt! Det nya är dock temperaturen. Vi hade 31 grader i luften och 27 i vattnet igår när vi ankrade. Idag, utanför Femö i Smålandsfarvattnen, har det sjunkit till kylslagna 25 grader i vattnet.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *