Marina di Ragusa

Vi rundade Siciliens sydostspets igår och ligger nu nästan så långt söderut man kan komma i Italien. Bara de pyttesmå italienska öarna Lampedusa, Gozo och Pantelleria ligger mellan oss och Libyen. Det märker vi genom spåren av flyktingsmugglingen. I den sömniga byn Marzamemi såg vi en båt vi trodde gått på grund av misstag, men den visade sig ha kommit med flyktingar och helt sonika körts på grund i hamnen med flit och lämnats där den fastnat.

Ingen vacker tilläggning, men de hade väl bråttom.

Vi lämnade Marzamemi längst ner på ostkusten i svag medvind och en prognos som visserligen sade att vi skulle möta 1-1,5 meters vågor men bara beskedliga vindar. Som så ofta förr visade det sig inte stämma. Vi tycker prognoserna har blivit mindre tillförlitliga nu under hösten och vintern. Kanske är vädret mer ombytligt och svårare att förutse så här års. Efter att ha kört med motor större delen av resan i mycket svaga vindar blåste det plötsligt snabbt upp till kuling när vi hade tre timmar kvar till vår planerade hamn. Eftersom sjön fortfarande var ganska platt var det till en början inget större problem, men vågorna växte snabbt och eftersom vi var tvungna att gå in på grunt vatten när vi närmade oss hamnen blev de väldigt branta och bröt de runt oss. Fortfarande inget egentligt problem förutom att det var obekvämt förstås. När vi så hade 500 meter kvar till hamnöppningen och var mitt ibland de värsta brytande vågorna på bara 7-8 meters djup och med stranden 7-800 meter bort hostade plötsligt vår pålitliga motor till. Varven gick ner och fler hostningar antydde ett snart stopp. Johanna, som kan rutinen vid motorproblem strax utanför en lästrand i kuling, beordrade ”Upp med seglen, fort som fan!” Jag satte en revad stor, i ett sådant läge är det skönt med rullmast reglerad från sittbrunnen, och styrde ut mot öppet vatten. Johanna rusade ner och kontrollerade dieselnivån i tanken. Farligt nära tom! Snabbt öppna kranen för påfyllning från den andra tanken och strax slutade motorn att hosta och spann fint igen. Jag hade kontrollerat bränslenivån i den undre tanken som motorn får diesel ifrån och sett att det skulle räcka, men tydligen felbedömt åtgången och framförallt risken för att motorn skulle suga luft istället för diesel i den rullande sjögången med en så låg nivå i tanken. Motorproblem är aldrig roligt, men nära en läkust med brytande vågor kan det vara ödesdigert. Vi hade kunnat kryssa oss ut för segel, men det gäller att snabbt kunna fatta rätt beslut.

Betydligt beskedligare dagen efter.

Lättade tog vi ner seglen igen och styrde återigen in i hamnen i Marina di Ragusa, den här gången utan missöden. Nästa uppgift blev att lägga till i kuling från sidan, men även det gick fint till slut. Johanna manövrerade oss sakta och försiktigt in med aktern mot bryggan och med bogpropellern så fören kom upp mot vind och jag kunde sträcka tamparna i fören som sitter fästa i botten. Efter en sådan tilläggning är man lite tagen och när tamparna väl sitter på plats känner vi nästan som ett rus när spänningen släpper.

Under däck i Alila är det däremot alltid lugnt och fint. Nu dessutom med julgran!

Marina di Ragusa är en liten stad med många tomma hus och lägenheter så här under vintern. Nu bor här tydligen runt 3000 personer, men på sommaren är det tjockt med människor så man inte kan andas enligt lokalbefolkningen. Nu är det lugnt och stilla och vi kunde ta vår söndags-passeggiata längs en fin strandpromenad in till torget där ungar i alla åldrar åkte skateboard och klättrade i de små prydnadsträden medan föräldrarna tittade på.

  

Marinan är en populär övervintringshamn och här finns mängder av framförallt britter men också holländare, australiensare, amerikaner och några svenskar som bor på sina båtar. Enligt hamnpersonalen finns det 22 barn i olika åldrar på båtarna just nu och de boende fixar aktiviteter, allt från boule till pysselkvällar i samlingslokalen. Båtarna är, till skillnad från de italienska som bara tas ut på kortare turer, rejält utrustade med solceller, dävertar, dingar, flera försegel och all annan bråte som fyller långseglarbåtar. I Licata dit vi skall för att övervintra skall det också finnas en övervintringskoloni, vi får väl se om den är lika livfull. Det är bara en dags segling härifrån och vi hoppas kunna segla dit senast på tisdag om vädret tillåter.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *