Mellan ytterligheter

Detta blir ett långt inlägg. Webhotellet där hemsidan bor hade mixtrat med något så den blev utcheckad under en tid, men nu skall den vara tillbaka och igång igen.

Portopetro blev vår sista ankring på Mallorca den här gången. Vi låg ankrade på samma ställe som i september, väl skyddade för vinden samt hyfsat för dyningar och vågor som dock letar sig in i viken. Först försökte vi med Cala Figuera, men där ligger man på utsidan av en pir med hela havet svallande rakt in så det övergav vi eftersom vi visste att det skulle blåsa upp.

I Portopetro utrustade vi en expedition som landsteg med dingen och gav sig av inåt landet på upptäcksfärd. Med den fiffiga appen Wikiloc kunde vi hitta ett enormt urval av förslag på vandringar i området. Det verkar finnas förslag för andra ställen i världen också så de återstår att upptäcka de med. Leden vi följde tog oss förbi ståtliga villor uppe på den höga kustlinjen, förbi calor och genom ett förvånansvärt vackert jordbrukslandskap med små dungar av apelsinträd, hästar och åkrar av röd jord inramad av murar. Inte det man först förknippar med Mallorca kanske. David kroknade efter ett par timmar med med uppiggande 20-frågorlek glömde han skavsår, fotont, trötthet i benen, ömma knän, uttråkning och alla andra krämpor han led av.

På en grannboj i viken låg Ovni 445:an San Giulio med det tysk-schweiziska paret Antje och Beat. Ovni är mycket rejäla aluminiumbåtar som är gjorda för segling vart som helst i världen. Av nyfikenhet rodde jag över för att stirra på båten, med en fråga om deras el-utombordare till dingen som ursäkt om de skulle upptäcka mig. Jag hann inte ens komma i närheten innan Beat vinkade in mig, tog förtampen med ena handen och langade fram en öl med den andra. De har köpt båten helt ny och utrustat den för världsomsegling, bland annat med de flottaste visitkort vi sett. Efter en hel del åtgärdande av barnsjukdomar är de redo och skall segla över Atlanten i höst. Deras berättelser om hur varvet gjort det ena obegripliga misstaget efter det andra under bygget inspirerade inte att beställa en ny ovni.

Schweiziskt visitkort

Vi lämnade Porto Petro tidigt för att få tid på ön och naturreservatet Cabrera, och fick för omväxling en riktigt fin seglingsbog söderut till vilken vi kunde avnjuta frukosten. När vi skall segla långt eller av annan orsak ger oss av tidigt gillar vi att förbereda frukosten innan avfärd och sedan äta den när seglen är satta och vi kan koppla av i sittbrunnen.

  

Cabrera är ett naturreservat och man får inte ankra hur som helst utan måste hålla sig till parkförvaltningens utlagda bojar. De bokas på en hemsida och betalas i förväg, och för en liten peng får man en säker plats för sin båt och förstör inte botten med ankaret.

Vattnet här sägs vara det klaraste på hela Balearerna och det kan nog stämma. Viken är helt skyddad för alla vindar och vi ligger under ett litet Castillo på sluttningen ovanför oss och med 200 meter till en liten pir framför några byggnader där parkvakterna håller till, samt en liten bar. Under 1500-talet var Medelhavet svårt drabbat av pirater från Nordafrika och Turkiet och på nästan alla öar vi besökt finns det spår från den tiden. Antingen i form av fort och befästningstorn, eller genom att byarna inte ligger vid vattnet utan en bit upp på bergssluttningarna. Cabrera var en såpass bra och skyddad hamn att de styrande på Mallorca byggde ett litet fort här för att kontrollera hamnen för att den inte skulle övertas av eleka pirater, som annars kunde ha den som bas för att anfalla Mallorca, 10 nm norrut.

När vi ligger på ankare eller boj måste vi ordna med elförsörjning. Tyvärr har vi inte vare sig solpaneler eller vindkraftverk så för vår del blir det till att starta vår elgenerator. Den är pålitlig och ger bra laddning, men stör tystnaden och får gallret på spisen att vibrera så det skallrar i hela båten. Det står högt upp på listan över kommande projekt att skaffa en ställning på aktern där vi kan placera 200W solceller och en vindgenerator.

I skolan har David just avslutat det traditionella träslöjdsprojektet att tälja och slipa en smörkniv! Givetvis blev det en i mahogny för att matcha inredningen i Alila.

Om Cabrera kan sägas vara en ytterlighet med ro och stillhet som inspirerar till lugna promenader och inre reflektion seglade vi till vad som kan vara dess raka motsats. Från Cabrera är det rakt västlig kurs till Ibiza, den minsta av Balearerna och den tätast förknippade med brittiska svensexor som håller igång supandet till morgontimmarna. Därefter blir det inte mycket tid eller möjlighet till inre reflektion innan nästa partynatt drar igång. Frukost serveras påpassligt på flera ställen till klockan fem, på eftermiddagen.

Vi fick en jämn sydlig bris som gjorde att seglen rullades ut så fort vi lämnade viken på Cabrera och sedan var ute tills strax utanför San Miguel på Ibizas nordsida. Tyvärr tycker vi Medelhavet lite för sällan erbjudit fin segling, ofta blir det motor i svaga vindar. Den här dagen fick vi dock vårt lystmäte och efter 10 och en halv timme hade vi lagt de 74 nm bakom oss.

På Ibiza väntade oss vår seglingskompisar Ylva och Mats i Najad 440:an Joyette, som vi lärde känna i Farsund i Norge för tio månader sedan. Då låg vi båda lite nerviga och väntade på ett tjänligt väderfönster för att korsa Nordsjön för första gången båda två. Sedan följde vi varandra genom Caledonian Canal och delade på oss först i Corpach. Efter det glada återseendet bjöds vi på furstlig skaffning i form av Fajitas i Joyette, vilket förstås gladde oss efter en heldag till sjöss.

Cala San Miguel är väl skyddat för alla vindar förutom nordliga och nordostliga, och vi låg tryggt och bra trots ganska mycket vind. Andra natten i viken vred dock dyningen så vi fick in en irriterande rullning som saboterade nattsömnen. Vi seglade vidare i frisk vind och rundade Ibiza så vi kom runt på sydostsidan. Efter ett försök att ankra i Cala Llonga bestämde vi oss för att istället gå i hamn och siktade på Santa Eulalia. Vi har varit här förr, men blev positivt överraskade den här gången. Då kändes det lite för turistiskt, men nu såg vi en annan bättre sida av staden. Visst finns här turister, men även en hel del vanligt spanskt småstadsliv.

Man kan se att turistsäsongen inte dragit igång riktigt ännu. Bland annat är priset för att hyra bil otroligt lågt. För att se ön tog jag bussen till flugplatsen och hyrde en bil för några dagar. Vi hade kunnat komma undan med rimliga 9 cent, eller 90 öre, för fyra dagar, men kände oss spendersamma och satsade på en större bil för hela 1,95€.

Verkadr det för bra för att vara sant är det ju oftast inte det och så var det även här. När jag hämtade bilen visade det sig att de hade en bensinpolicy som innebar att jag skulle behöva betala 140€ för att få bilen fulltankad, pengar vi inte skulle få igen. Efter en stunds ilsket diskuterande och upprört pekande och smällande med papper i disken lyckades vi enas om att de strök en del avgifter och jag accepterade att betala en mindre serviceavgift. Billigt blev det i alla fall, men på det här sättet lyckades firman (Conquero) skapa en hel del irritation kring sin uthyrning, som jag hoppas skall få andra att välja andra hyrfirmor.

Tillsammans med Mats och Ylva har vi nu utforskat i stort sett varje farbar bit asfalt som finns att uppbringa på Ibiza. Ön är bara 45 km tvärs över och det finns inget överflöd av vägar eller byar. På en dag hann vi med att beta av i stort sett alla sevärdheter utanför Ibiza stad, och de i staden tog vi idag.

Ibiza har överraskat oss. Vi förväntade oss rader av sjabbiga nattklubbar med rödfnasiga britter utanför, blandat med överdådigt brackiga lyxyachter och vinbarer. Visst finns det sådant, men även en hel del småskaligt och mysigt, både i och utanför Ibiza stad. Naturen mellan turisthotellen är storslagen med små dalgångar med citrusodlingar och branta klippor mot havet. Många som kommer hit bussas väl troligen direkt till någon trist anläggning med billig sangria och en knökad strand, men det finns verkligen mycket att upptäcka utanför det.

Ibiza stad grundades av fenicierna redan 600 år före kristus, vilket gör den obetydligt yngre än Rom. Gamla stan ligger dels innanför murar som ursprungligen byggdes av araberna och sedan förbättrades av Katalanerna, dels på sluttningen nedanför. Det är ett labyrintartat virrvarr av små gränder och torg i en byggnadsstil som tydligt avviker från liknande stöder i Italien. Här är allt vitt, medan det i Italien oftast är stengrått. Här är det dessutom uppsnoffsat och givetvis format av turismen, men inte desto mindre riktigt trevligt att strosa runt i. Maten och fikat är ungefär dubbelt så dyrt som i Italien, och betydligt dyrare än fastlandsspanien också.

Balearerna är som jag tidigare skrivit ett fantastiskt seglingsområde och Ibiza är inget undantag. receptet för att minimera de trista sidorna av öarna och istället få det bästa tror jag är att komma utanför juli och augusti, ankra mycket och med omsorg välja hamnar att stanna i för att hitta de prisvärda och fina, ringa i förväg för att kolla priser och inte minst tillgång till plats, samt hyra bil för att se inlandet.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Mellan ytterligheter

  1. Stefan skriver:

    Som alltid mycket trivsam läsning. 🙂 Det är helt utan besvär man med din text drömmer sig bort till fjärran heta stränder och upptäcker hur den inneboende lille kaptenen väcks inombords.

    • Alila skriver:

      He he. Den inneboende lille kaptenen! Han är välkommen att segla med, men det vet ju redan!

  2. Annie Runhammar skriver:

    Hej! Åter igen har jag kunnat läsa er intressanta blog och försökt leva mig in i lite av allt det ni berättar. Efter en riktigt kall vår, har SMHI lovat värme på lördag, fast det är ännu länt till de shorts och solglasögon som jag ser på era bilder.
    Vi skrattade åt ert besök i ”Tyskland” på Balearerna. Jag har stött på liknande fenomen på Kanarieöarna, men inte så konsekvent genomfört som det ni stötte på med Heidis Schnitzelstube!
    Snygg smörkniv, David! Den skäms inte för sig.
    Annie

Lämna ett svar till Alila Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *