Ostia

I augusti 1987, för nästan exakt trettio år sedan, kom jag hit för första gången. Jag var sexton år och skulle tillbringa ett år som utbytesstudent i Italien och bo hos en familj som jag aldrig träffat och bara hade sett på ett lite bleknat polaroidkort. Allt gick bra och min vistelse här har präglat mitt liv därefter på många olika sätt. Efter året som utbytesstudent har jag rest till Rom fler gånger än jag minns för att träffa familjen och mina gymnasievänner som jag fortfarande har kontakt med. Jag har flugit hit, åkt tåg hit, åkt hit med i bil, kört egen bil med min familj och nu även seglat hit!

Från Giglio seglade vi till den moderna hamnanläggningen Riva di Traiano, strax söder om den trista industrihamnen i Civitavecchia. Riva di Traiano är en välfungerande och bra hamn att stanna i under resan längs kusten, men omgivningarna är lite trista. Hamnen ligger mindre än en timmes bilfärd från Rom och som alla andra på det avståndet är den populär bland romarna för att ha båten liggande i. Hamnpresidenten är en bekant till min gamle gymnasiekompis Alessandro, och därför fick vi ligga gratis så länge vi ville. Vi stannade två dagar för att invänta bättre väder framför allt för att ta oss in i hamnen i Ostia där vi ligger nu. Kusten här är långgrund och minsta sjö kan göra det besvärligt att ta sig in och ut ur hamnarna.

När Rom var som störst under antiken konsumerades enorma mängder vete i den dåvarande miljonstaden. En stor flotta trafikerade Medelhavet som då var ett romerskt innanhav, Mare Nostrum, med vetetransporter från provinserna, främst från Egypten. Rom ligger vid floden Tibern, men det är en liten och opålitlig flod och var inget alternativ som hamn för den mängden varor som var aktuell. Vid kusten där Tibern flyter ut i Tyrrenska havet anlades därför hamnstaden Ostia som när den var som störst hade hela 75 000 invånare. Som bekant föll ju dock Rom och härjades av barbarer från norr. Även Ostia förföll, och eftersom Tibern dessutom drar med sig en hel del sand flyttades kustlinjen allt längre bort.

Idag ligger Ostia Antica tre kilometer in från kusten och istället ligger det moderna Lido di Ostia vid kusten och utgör en stadsdel i det moderna Rom. Ostia blev populärt som badort under 1920 och 1930-talen och byggdes i en stil kallad ”Littorale”, ett slags funkis av fascistiskt snitt. Under 1970-talet blev vattenkvaliteten märkbart sämre och badturismen mattades av. Sin mesta uppmärksamhet under modern tid fick stadsdelen den 2 november 1975 då Pier Paolo Pasolini hittades mördad här, faktiskt bara några steg ifrån hamnen där vi ligger nu. Nu är Ostia mest en sovstad en bit ut på pendeltågsnätet.

Vi har angjort Porto Turistico di Roma som småbåtshamnen heter här i Lido di Ostia. På senare år har flera hamnar byggts upp längs italienska kusten med moderna bryggor och ett stort hamnområde med små butiker och restauranger. Konceptet tycka vara att skapa ett område där allt skall finnas för båtägarna och gästbåtar, samt vara en samlingspunkt för omkringboende. Även om det mesta moderna som byggs i stort skala på en gång tenderar att bli lite statiskt och omysigt fungerar tanken faktiskt ganska bra.

Vill man vidare in till den eviga staden tar man bussen strax utanför grindarna till hamnområdet. Vill man spatsera i mysiga omgivningar gör man dock rätt i att ta sig en bit bort. Den del av Ostia där hamnen ligger är, sitt fina läge vid havet till trots, ruffig och inte speciellt inbjudande. Historien bakom är att när husen här byggdes i början av 1970-talet kom oljekrisen med fallande bostadspriser. Byggherrarna lyckades inte sälja lägenheterna eller hyra ut dem. Med sedvanlig italiensk påhittighet, och i allians med det italienska kommunistpartiet, lät de därför mindre bemedlade familjer, ofta inflyttade från södra delarna av landet, ockupera husen. Efter något år vände sig byggherrarna till kommunen och sade att antingen skaffar ni andra bostäder till de som bor här, eller så betalar ni hyrorna. Kommunen hade därefter inget annat val än att stå för i vart fall en stor del av hyrorna, och kvarteret har sedan dess tyvärr haft en tydlig fattigdomsprägel. Metoden var vanlig i alla större italienska städer under 1960- och 70-talen.

Som grädde på moset ligger Idroscalo precis i kanten av kvarteret. Här låg mellan 1920 och 1950 en sjöflygplanshamn med direkt förbindelse med bland annat Sardinien och Etiopien. Efter att den landbaserade flygtrafiken tog över lämnades hamnen och byggnaderna åt sitt öde. Efter ett tag flyttade flera romska familjer in och började även bygga upp nya byggnader i området. På pappret är hela området en nationalpark tänkt att värna rara flyttfågelarter, men i praktiken är det en kåkstad, där för övrigt Pasolinis lik hittades. Under femtio år har det pågått en kamp mellan de boende och kommunen, men troligen kan de bo kvar i lugn och ro. Liknande olovliga byggen är legio i Rom och även stora etablerade byggherrar bygger hyreshus eller områden med villor utan tillstånd eftersom processen för att få bygglov är så enastående långsam. De bygger och räknar med bråket med kommunen. I slutänden får husen stå kvar och kommunen har fått någon skola eller ett torg som kompensation. Tyvärr är det så det moderna Rom växer fram.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ostia

  1. Stefan skriver:

    Vad roligt att ditt år som utbytesstudent blev så lyckat. Det har vi ju iof märkt av under 30 år, men det var vekligen en annan Kalle som kom hem. Som kunde italienska och som t.o.m. gillade fotboll! 🙂
    Att bo utomlands ett år som du och många andra ungdomar gör, verkligen stärker och utvecklar en ung människa, om nu inget går snett såklart, och det var likadant för mig när jag spenderade ett år i Kosovo, även om min resa inte kan ha varit lika omvälvande positiv som din. Jag lärde mig ju trots allt inte ett nytt språk. Iaf, när Ester blir större så ska jag försöka få iväg henne på samma för sinnet utvecklande resa. Vem vet, det kanske blir Rom för henne också.
    Vår förståelse för andra människor, kulturer, miljöproblem eller vad det nu vara månde, kan aldrig bli så bra om vi inte tvingas umgås med just andra människor i andra miljöer än våra egna hemtama. Jag tror alla borde åka iväg i ungdomsåren för att kunna vidga sina snäva vyer, för inte bara sig själv utan för att med nya kunskaper och nya vänner i främmande land, kunna verka vår en bättre värld .

    Härligt att få ta del av era upplevesler, historiska tillbakablickar och lite nyttig fakta, det känns ovanligt idag då fäjk njus verkar vara tidens melodi.

    Ha det gott och sköt om er!
    Vi hörs!

    • Alila skriver:

      Du har så rätt. Att resa är att lära sig något nytt man inte jag göra hemma. Det gäller bara att ge sig av!

  2. Eva Runhammar skriver:

    Det är inte bara Rom som växer fram så…här finns många paralleller. Dock, jag vet, det finns grader i helvetet.

    Jag uppskattar dina historiska förklaringar, sätter David in dem på tidslinjen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *