Övergiven ö

Spökby?

Vi lägger till vid en boj utanför en till synes övergiven by på Isola Asinara, strax utanför nordvästra kusten på Sardinien. Byn förefaller helt öde, förutom en mystisk jeep som står parkerad framför några återvinningskärl. I övrigt syns inget tecken på liv, utöver en get som strosar runt på gatorna. Längre bort hör vi åsnor som skriar då och då i natten. Här skall till och med finnas albinoåsnor.

Fängslande ö

Hela ön är ödslig och det är först 1997 den blev tillgänglig för allmänheten. Innan det har den varit i tur och ordning karantänläger, krigsfångeläger under första världskriget och fängelse. Under senare delen av 1900-talet har är funnit ett av Italiens hårdast bevakade säkerhetsfängelser där flera kända terrorister och maffialedare suttit, däribland Totò Riina, en sicililansk boss med bland annat 40 egenhändiga mord på sitt samvete. Man kan från havet se låga trista byggnader som antagligen varit olika delar av fängelset, men annars är det inte mycket bebyggelse.

Kristallklart vatten. Vi börjar nästan vänja oss.

Dagen därpå tar vi mod till oss och pumpar upp dingen för att utforska byn. Husen är omväxlande förfallna eller bara igenbommade upptäcker vi. En katt möter oss, i övrigt är det tomt. Vi strosar runt och undrar vad historien bakom byn kan vara. Plötsligt möter vi en man på cykel med ett par grodfötter i ryggsäcken. Han är pratglad men lämnar ganska svävande svar på vad han gör här, vad som hänt byn och hur livet är här. Det framgår att han är en av två som bor i byn. Den andre kan han inte säga så mycket om, de känner inte varandra…

Parkpolisen kommer förbi i en sliten jeep. Tre pistolbeväpnade, men i övrigt fridsamma, vakter kliver ur och hälsar på oss. ”Ciao bello, perche non sei a scoula?” frågar chefen David. Vi förklarar att vi är på långsegling. Det imponerar inte, de verkar ha haft att göra med knepigare människor än så. Kanske jobbade de som vakter i högsäkerhetsfängelset tidigare. Hela byn verkar på något sätt ha haft med det att göra i alla fall. Vakternas kasern har gjorts om till vandrarhem men själva fängelsebyggnaden förfaller. Resterande hus verkar mest ha varit vanliga bostäder. På sommaren lever byn upp lite och det finns en liten restaurang och något slags dykcenter får vi höra. Så här års är allt dock stängt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Övergiven ö

  1. Eva Runhammar skriver:

    Det var synd att vi inte hängde med så långt…en mystisk ö…men det är klart, gamla fängelseöar är inte något som man skall romantisera. Grannkontakten verkar speciell…lite finsk eller norrländsk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *