På gränsen

Från Afrika styrde vi kosan rakt norrut och korsade Gibraltarsund. Sundet är hårt trafikerat, men 20 nm brett så det fanns gott om plats för oss också. Vi fick en svag men fin seglingsvind och seglade halvvind medan vi åt lunch mellan tankerfartygen.

Den här gången seglade vi förbi själva Gibraltar och lade oss i den spanska hamnen La Linea precis norr om den brittiska exklaven istället. Marinan är stor och mycket modern. För första gången på över åtta månader fick vi äntligen ligga vid fingerpontoner igen! Lyckan var stor och vi kunde äntligen göra en del plastarbeten som har fått vänta. Två mindre smällar i skrovet fylldes ut med topcoat och slipades till osynlighet. Från marinan ser man ”The Rock” tydligt och det är inte svårt att förstå att den alltsedan antiken utövat lockelse för många folkslag och sjöfarare.

  

En tur upp i masten för att inspektera riggen fick jag också till. Det är 19 meter upp och ganska svajigt där uppe, men efter ett tag vänjer man sig. Tyvärr lyckades jag inte åtgärda vår ankarlanterna som strejkar, trots att Johanna vägrade släppa ner mig innan jag fixade den. Efter en fruktlös halvtimme med försiktigt skruvande och funderande bevekades hon trots allt och jag fick komma ner igen.

Det är enkelt och nära att ta sig över till Gibraltar. Passkontrollen existerar, men är minst sagt avslappnad. Vi tog cyklarna över och fick för första gången cykla på ett flygfält. Gibraltars flygplats ligger precis på gränsen och man måste korsa landningsbanan för att komma över. Då gäller det att respektera trafikljusen.

Själva staden La Linea är inte något turistmål. Den är ganska intetsägande och lite sliten, men med en vänlig och avspänd atmosfär. Det vimlar av tapasbarer av alla sorter, varav den märkligaste måste vara Suomi Baari. Denna finska utpost har enligt egen utsago överlevt sedan 1968, så något speciellt måste den ha för att klara sig i konkurrensen. Karelsk morots- och kålrotslåda kanske? Tyvärr var den stängd när vi kom förbi.

  

Snart är skolan slut för det här läsåret men ännu återstår några veckor. David har i bild fått uppdraget att rita något inspirerat från Picassomuseet vi besökte i Malága. Vi hoppas givetvis på en framtida lukrativ konstnärskarriär så han kan bekosta en jättestor Hallberg Rassy för oss.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *