På väg igen

Så har vi kastat loss och lämnat Licata bakom oss. Efter tre månader vid bryggan är det med blandade känslor vi ger oss av. Vi har sett Sicilien och haft väldigt roligt ihop med seglarkolonin, och det är lätt att förstå varför många blir liggande en längre tid. Man bor in sig helt enkelt, och osäkerheter om man någonsin kommer att möta de man lärt känna igen gör det förstås svårt att bryta upp. Nu var det dock dags för oss. Dels för att vi vill ut på havet igen, dels för att vi ju skall hinna hem utan att stressa.

Första stoppet, liksom sista innan vi kom till Licata i höstas, blev Marina di Ragusa. Det är den andra stora övervintringshamnen på Sicilien och även om mycket liknar Licata finns det betydande skillnader. Licata har sina fördelar i form av en mer levande stad och närhet till en bra mataffär men vi kan inte förneka känslan av att nästan alla andra städer på Sicilien har varit mer inbjudande. Våra australienska seglarvänner var mer rakt på sak och utnämnde Licata till ”the armpit of Sicily”, vilket det tyvärr kan ligga en hel del i. Marina di Ragusa hade kanske varit ett bättre övervintringsalternativ när allt kommer omkring, men nåväl. Det får vi fundera på nästa gång.

Efter Ragusa styrde vi ut på öppet hav och fick efter en stund fin ostlig vind på 7-9 m/s som gav oss en halvvind ner till Malta, 55 nm söderut. Det var otroligt skönt att sätta segel och forsa fram på Medelhavet igen, och upplevelsen blev inte sämre av ett gäng delfiner som dök upp runt båten. Tyvärr var de inte på lekhumör utan var troligen sysselsatta med att äta upp något fiskstim för vi såg dem lite överallt hoppandes upp och ner, men utan någon tydlig färdriktning.

På spaning efter den delfin som flytt

Glada att vara på väg igen

Huvudstaden på Malta är Valletta, men det är egentligen bara en stadsdel bland en mängd sammanvuxna småstäder i ett ganska stort område på nordkusten. Totalt bor det 460 000 människor på Malta, som inte är större än en fjärdedel av Öland. Själva Valletta ligger på en halvö med Grand harbour i sydost och viken Marsamxett i nordväst. Vi valde Ta’ xbiex marina i Marsamxett eftersom vi fått den rekommenderad och en annan båt från Licata redan låg där. Maltesiska namn är hopplösa att uttala och förstå sig på, men lyckligtvis är även engelska officiellt språk på ön sedan den långvariga tillhörigheten till Storbritannien.

Malta och Valletta är en välkommen kontrast till Sicilien. Hur bra det än är med Sicilien är det skönt att för några dagar känna det som vi nästan är hemma i Nordeuropa igen. Här är det rent och städat, arbetslösheten låg, alla pratar engelska och maten halvdan. Jämfört med Sicilien, och särskilt södra sidan där vi varit mest, känns Malta femtio år modernare. Allt är dock inte bättre. Nästan allt, förutom seglarkläder märkligt nog, är lite dyrare än på Sicilien. I princip all mat måste importeras eftersom ön inte är stor nog att föda befolkningen och blockader med följande svält har varit det främsta vapnet som utnyttjats mot malteserna genom historien. Trafiken är ganska tät och betydligt hetsigare och människor är visserligen absolut inte otrevliga, men inte riktigt lika välkomnande som sicilianarna. Kanske för att de inte har lika mycket tid över.

Här finns en välmående fritidsbåtskultur med många och välsorterade skeppshandlare och mängder av båtfirmor som kan lösa alla arbeten man vill få hjälp med. Som tur är inskränker sig våra behov till ett nytt ankarschackel, och en burk lack för att åtgärda flaggstången.

Vi går över till ett rostfritt wichard ankarschackel trots galvad kätting och ankare, efter konsultation per sms med vår båtguru i Sverige, Peter Lidén. Risken jag var orolig för är att kättingen skall nötas på grund av galvaniska strömmar vid kontakten med den ädlare metallen i ett rostfritt schackel. Tydligen är det dock försumbart.

Valletta byggdes av riddarna i Suveräna Militära Hospitaliära Orden av Sankt Johannes av Jerusalem av Rhodos och av Malta, eller Malteserorden bland vännerna. De blev först utkörda ur Jerusalem av Osmanerna och slog sig ner på Rhodos, men blev utslängda även därifrån av Osmanerna och fick då Malta av spanske kungen på 1500-talet. De blev först glada att ha någonstans att hänga, men vid anblicken av den ofruktsamma och solsvedda ön falnade entusiasmen. De tänkte stå ut tills de fick något bättre, men blev kvar i 250 år. Kort efter att de slagit sig ner här kom Osmanerna farande med en stor flotta för att en gång för alla göra sig kvitt de irriterande korsriddarna. Dessa bet sig dock fast och lyckades mot alla odds klara sig igenom belägringen. Osmanerna fick ge sig av och riddarna kom då på att utpressa resten av Europa för att få råd med upprustning av befästningar på Malta. Om inte stormakterna betalade skulle de inte mota bort de otrogna nästa gång. Med hjälp av pengarna som strömmade in byggde de upp den nya befästningen, som fick namnet Valletta efter stormästaren Jean de Vallett. Efter att en senare stormästare slösat bort alla pengar var orden bankrutt i slutet av 1700-talet, och när Napoleon gästade ön en vecka 1798 krävde han helt enkelt att få hela ön. Riddarna fick 48 timmar på sig att packa och därefter har de aldrig återkommit. De har dock ett litet hus i Valletta och en stor plats i öns historia.

Allt (synligt) som återstår av den en gång så mäktiga Malteserorden är ett litet hus.

Fransmännen blev snabbt impopulära och år 1800 kom engelsmännen och körde ut dem, samt inkorporerade Malta i kungariket. Detta förhållande bestod ända till 1964 då Malta blev självständigt, även om fish and chips och röda telefonkiosker fortfarande är en viktig del av öns kultur och en viktig lockelse för de horder av brittiska turister som finns här.

Dagens Malta utstrålar ett visst mått av modernitet och framåtanda. Inte bara för att det finns elbilar och poliser på segway, utan även för att Valletta genomgått en betydande renovering och upprustning de senaste tio åren. Projektet V18 står för Valletta 2018; i år är staden kulturhuvudstad och är mån om att göra gott intryck. Min gissning är att nu är bästa tidpunkten att besöka Malta.

Även Malta har dock sina mörka sidor. En av öns mest kända journalister mördades genom en bilbomb förra året, efter att hon rotat i olika korruptionsaffärer där internationella spelbolag, den organiserade brottsligheten och politiker är inblandade. Mordet är ouppklarat.

Manifestation framför domstolen till stöd för den mördade journalisten Caruana Galizia

En annan trist del av Maltas samhällsliv är att de genom en mycket tillåtande lagstiftning och skattemodell lockat till sig många internationella spel- och vadslagningsbolag, inte minst från Sverige. De drar in enorma pengar från spelare och spelmissbrukare, men bidrar för all del med arbetstillfällen här på Malta också. Det är svårt för ett litet land utan naturresurser eller någon betydande industri att klara ekonomin, och då blir väl lockelsen att bli ett skatteparadis eller näste för kasino och spelbolag för stor för att stå emot.

Svenska Betsson har en modern byggnad vid hamnen.

En bra sak här är att bankerna inte sticker under stol med huruvida de är skurkaktiga

Vår sammanfattande upplevelse av Malta och Valletta är dock mycket positiv. Faktiskt överraskande positiv. Jag trodde det skulle vara mer slitet och lite deprimerande, ungefär som jag upplevde Gibraltar, men istället känns det som sagt framåtsträvande och energiskt.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till På väg igen

  1. Bodil westgren skriver:

    Hej på er! Härligt att få följa er fantastiska resa och få lite, inte så lite, bildning gällande era strandhugg. Extra kul med allt från Sicilien eftersom vi tillbringar 9 dagar där i början av april. Två dagar i Taomina, två i Palermo. Därefter har vi hyrt ett hus inte långt från Enna. Synd att vi missar er. Hade varit kul att ses. Tack David för din fina beskrivning av Alila. Visar den gärna för alla. Ha nu fortsatt fina dagar o jag behöver väl inte säga ta det försiktigt även om det hör till en kommentar från en gammal faster. Kram till er alla. Dodde

  2. Eva Runhammar skriver:

    Mycket intressant att ta del av jämförelserna mellan Sicilien och Malta, historiken om maltesriddarna och livet på Malta. Evas och mina planer att besöka Malta har hittills inskränkt sig till diskussionsstadiet. Men imorgon far vi till Sälen, där det lär finnas höga backar och gott om snö. Även här i Göteborg har det kommit ganska mycket snö, men som vanligt har den smält undan redan till nästa dag.
    Önskar er förliga vindar!
    Pentti

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *