På väg igen

Vi har lämnat Rom, igen. Jag har nog varit här över tjugo gånger de senaste trettio åren, och ändå åker jag härifrån med saknad varje gång. Det finns alltid något kvar att göra i Rom. Men, då är det ju skönt att staden är evig. Det är bara att resa tillbaka!

Denna gången har det varit knappt två veckor med blandade aktiviteter från djuplodande i antikens mysterier tillsammans med tioåringar till heldagar av slappande i båten, och däremellan ett intensivt socialt liv. Vi har haft besök i båten eller hälsat på hos min gamla värdfamilj, som nu vuxit med svärdöttrar och barnbarn till ansenlig storlek, hos gymnasiekompisarna Alessandro och Sandro samt deras familjer, föräldrar och föräldrarnas grannar som ville komma och titta på båten. Lägg till det våra nyfunna båtkompisar Mats och Kristina samt besök från Sverige av Davids kompis Erik och hans mamma Carina. För italienarna framstår vi som underliga och lite obegripliga som reser ett år i en liten segelbåt men alla har varit uppmuntrande och visat sin vanliga stora gästfrihet och generositet med allt från kakor och färsk mozzarella till att engagera en granne som är läkare för att lyssna på min hosta som inte givit med sig på några veckor.

I fredags lämnade vi hamnen i Ostia för de 29 nm ner till Nettuno. Till en början hade vi bra vind och lite sjö och kunde sätta segel för några bra timmar i soldiset. Sedan vred tyvärr vinden och ökade till strax under kuling, rakt emot.

Novembersegling i Medelhavet

Det fick bli motorgång i den alltmer gropiga sjön och det var skönt att äntligen komma i hamn vid femtiden. I den utmärkta hamnen i Nettuno fick vi för första gången på länge vår favoritförtöjning, en långsidesplats! Vi har vant oss vid att förtöja med aktern in mot bryggan på medelhavsvis, men tycker fortfarande att det är lite bökigt. Johanna, som alltid styr när vi skall in i hamnar, styrde båten smidigt och exakt in vid bryggan där vi kunde ligga, och vore det inte för de två ormeggiatori, ”tilläggsgubbarna” som skulle hjälpa till hade allt varit perfekt. De var i luven på varandra och skällde och skrek förolämpningar, ignorerade Johanna och drog oss fram och tillbaka i tamparna med order och kontraorder från den andre. Efter ett tag var vi dock förtöjda och de kunde lunka iväg och fortsätta grälet någon annanstans.

Lugnt och fint, när vi blev ensamma. I bakgrunden den obligatoriska halvfärdiga byggnaden som blivit stående i många år.

Tyvärr visade sig hamnarna efter Nettuno vara för små och grunda för Alila så vi fick planera om för att ta oss de 50 nm till Geata istället för att ta två kortare distanser som vi hade tänkt. Vi startade tidigt och fick som kontrast till dagen innan en varm och solig dag med nästan ingen vind alls. När vi har långa seglingsdagar och vädret inte är alltför besvärligt brukar det bli läsning. I timmar sitter vi försjunkna i varsin bok tills det är dags för lunch eller trefika, eller korsordslösande som variation. Det är en märklig känsla att försjunka djupt in i läsning och förflyttas till andra tider och platser, för att titta upp efter korsande fartyg och plötsligt befinna sig på Medelhavet utanför Monte Circeo, känt från Odyssén som Kirkes hemvist.

Vi hade bättre tur än Odysseus besättning och slapp att förvandlas till grisar. Tjoho!

Väl framme i Gaeta fick vi en plats i den enligt pilotboken omvittnat trevliga marinan Flavio Gioia. Medelhavsförtöjning på flytbrygga med två rejäla tampar ner till något slags tyngd i botten gäller, och här var ormeggiatoron trevlig och tilltalade till och med Johanna. Vi skall vänta ut nästa kuling här så vi hoppas Gaetas tvåtusenåriga rykte som skyddad hamn inte skall vara fel.

På kvällen firade lokalbefolkningen vår ankomst med att lysa upp en gigantisk ren och smälla av ett fyrverkeri.

Blygsamt och stilrent, som alltid i Italien

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till På väg igen

  1. Annie Runhammar skriver:

    Heja Johanna, som är rorsman trots reaktionära gubbars beteende!

    Idag, när svenska fotbollslaget spelar returmatch mot italienarna i Milano, sitter ni väl på en taverna med storbilds-tv och ser matchen…eller? Svenska herrlaget vann ju mot italienarna på Friends Arena i fredags, så italienarna är lite darriga. Den matchen måste ni väl ändå se!?
    Nattfrost här hemma, klar himmel och lite julstämning börjar anas. Lev väl!
    Annie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *