Peterhead

Peterhead är inte ett turistmål i sig. Staden är gråbrun och dominerad av hamnen med sina supplyfartyg och trålare. En stämning liknande den i stålverksstaden i Deer Hunter råder. Våra kompisar på Joyette, Ylva och Mats, tänkte äta lunch på en bar i söndags, men blev avrådda att ens gå in. Mitt på dagen. Enda museet är i det tidigare högsäkerhetsfängelset mitt i staden. De enorma vågbrytarna mot Nordsjön är tydligen byggda av fångar.

Vi har dock haft gott om tid att bo in oss i marinan nu. Vid första anblicken var den inte så inbjudande, men nu har vi lärt oss att uppskatta lugnet och de faktiskt fungerande faciliteterna. Det finns ett högt staket med taggtråd runt hela marinan och vi måste använda nyckel för att komma ut och in, vilket kanske antyder något om säkerhetsläget i staden. Många av båtarna i marinan har uppenbarligen legat ganska länge. De flesta är små, märkliga och i klart eftersatt skick. Man kan ana många eroderade drömmar här.

Hmm, undrar vad de har använt för bottenfärg?

Här bor vi.

Idag vågade vi oss in på kvällen till centrum tillsammans med Ylva och Mats för att käka lite riktig pubmat, fish and chips, och till det ett par pints. På puben finns det en särskild familjeavdelning. Har man med barn är det där man måste hållas. Alla i sällskapet måste beställa mat och de vuxna får enbart dricka två alkoholhaltiga drycker. Det var inga problem för oss, och egentligen är det väl ganska bra regler. Synd bara att de var tvungna att finnas nedskrivna, men det kanske finns skäl för det.

I morgon har vi bestämt att lämna tidigt. Klockan är ställd på 04.30 och avsegling skall ske vid fem hoppas vi. Nyckeln har vi lämnat i en liten låda och hamnavgiften har vi betalat till den glade lille hamnkaptenen. Han pratar två olika språk, ett som liknar engelska med oss utlänningar och något slags helt obegriplig skotska med sina kompisar. Vi har 95 nm till Inverness och har tänkt att klara av allt på en dag. Det blir 15-16 timmar och vi vill inte komma fram för sent. Tidvattnet skall vara med oss, vindarna snälla och från sidan, Code 0:n är hissad och redo, och vi ser fram emot en dags skön segling.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *