Salerno, kuling och julkrubbor

Vi har seglat söderut från Rom ett par etapper och ligger i Salerno, strax söder om Napoli. Igår lämnade vi Procida, en liten ö precis i mynningen av Golfo di Napoli. Vill man besöka Napoli med båt kan vi rekommendera Procida. Hamnen var lugn och välordnad, i kontrast till mycket annat i den här delen av Italien. På kvällen kan man vandra mellan olika butiker på den lilla hamnplanen och bland annat reparera sin moped eller köpa färsk fisk. Vi slog till på ett kilo okokta räkor som jag kokade i båten. Man skall ha mycket salt i vattnet visste jag, men tyvärr inte riktigt hur kopiöst mycket. Men, ljumna nästan osalta räkor är inte så dumt det heller.

 

Från ön tar man bärplansbåten, Aliscafon, in till Napolis hamn på en timme och när man är tillbaka kan man räkna med att båten finns kvar intakt. Det är tydligen inte en självklarhet i andra hamnar i området om man skall tro pilotboken. Förutom Camorran finns det i Napoli en hel del scugnizzi, barn från slumområdena som specialiserat sig som schippatori, mopedburna väskryckare. Kriminaliteten är även i övrigt hög och påhittig, bland annat stals spårvagnsrälsen i en förort under nattuppehållet för några år sedan. Det är synd på en stad som har så mycket spännande och märkligt att erbjuda, förutom de överlägset godaste pizzorna i världen. Hamnarna inne i Napoli är enligt rykte överfulla och dessutom osäkra. Trots det tar de bra betalt. När jag ringde och frågade skulle det kosta 130 € i Mergellina. Men, som det heter här; ”Napoli è bella da lontano”, Napoli är vackert på avstånd och då passar ju Procida bra!

Våra italienska vänner har inskärpt vikten av att vi nu i dagarna döljer vår svenska bakgrund här runt Napoli, känt för sina energiska fotbollssupportrar. Hittills har vi klarat oss undan hämndaktioner dock.

Nu kommer hämnden

Från Procida loggade vi till en början 7-8 knop i 8-10 meters vind ner mot Sorrento och förbi Capri. Det var mulet och ruggigt så sjöställ gällde som klädsel för dagen. När vi rundande udden för att lova upp mot Amalfi fick vi inte lä som vi hade räknat med, utan ett elakt motvrid och upp till 18 meter i byarna. Alila är en stabil båt så efter att vi revat båda seglen kunde vi fortsätta, dock efter att vi lagt om kursen en bit ut från kusten igen. Vinden rullar ner från den branta bergsryggen ut över havet och närmast invid kusten blir det mycket oroligt och kraftiga kastbyar. Kulingstyrkan i vinden bestod, vilket fick oss att överge planen att lägga till i den gamla sjöfartsstaden Amalfi, som på sin tid var nästan lika inflytelserik som Genua, Pisa eller Venedig. Jag ringde hamnkaptenen som direkt avrådde oss från att gå in där och hänvisade oss längre in i bukten istället.

En override på vinschen mitt i kulingen löste vi med några rullstek på en separat lina till en annan vinsch.

Vi seglade därför vidare mot Salerno och fick gå sista biten in i bukten med motor i motvinden. Hamnen är plottrig och uppdelad mellan flera olika marinor, där vi valde Azimut. Vi fick trixa oss in i resans smalaste och gyttrigaste hamn innan vi till slut kunde lägga till direkt under hamnkontoret, ingen lätt manöver i kulingvinden.

Salerno är en sliten hamnstad som dock på senare år ansträngt sig för att putsa upp fasaden med en fin strandpromenad och nybyggen vid vattnet. Som i så många andra städer i Syditalien sätter dock arbetslöshet, korrupt kommunpolitik och en svår ekonomi sina spår som är svåra att radera ut. Människorna är dock glada och trevliga och på hamnkontoret är det en strid ström av folk som kommer och går utan något tydligt syfte, annat än att prata bort en stund med någon annan som också råkar vara här. Det historiska centrumet är mysigt med vindlande gator med klassiska gamla butiker och vad en del anser är Italiens vackraste katedral.

 

Vi fördjupade oss i en Julkrubbeutställning, en stor och viktig konstform i Syditalien. Många ägnar hela året åt att fixa och måla sina julkrubbor som ofta pryds med kända personligheter från Napolis myllrande folkliv, som pizzabagaren, hemmafrun som stryker, vedhuggaren och andra lite mer okända bekantskaper från stallet i Betlehem.

Nere i Alila är det ungefär som vanligt, förutom att Davids syslöjdsuppdrag kopplat ett grepp om oss alla. När man väl börjat virka är det svårt att sluta.

Virkning framför Vesuvius, för dagen utan utbrott

Kanske ett nytt försegelkapell?

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Salerno, kuling och julkrubbor

  1. Eva Runhammar skriver:

    Uppskattar virkningsförsöken. Det är synd att man inte kan vara med att skapa ”julkrubbor” här i Sverige. Med lite fantasi kan både politiker och västlänken klämmas in. Tänk på Sixtinska kapellet där Michelangelo fick utlopp för sin frustration över den tidens makthavare när han placerade dem i helvetet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *