Seglarlivet består inte bara av sköna dagar vid havet

Ibland får vi uppleva lite bergsvandring också! Sicilien har ett bergigt inland och idag körde vi till nationalparken i bergsområdet Le Madonie, ett par timmars bilväg från Licata. Med på färden var våra segelbåtsgrannar Love och Angelica. Vi körde till den undre av de två tvillingbyarna Petralia, där vi fick entusiastisk hjälp av två tanter på parkinformationskontoret. Vi köpte karta och en informationsskrift, även om tanterna tyckte det var onödigt att vi betalade för guiden och menade att vi gott kunde fota av det vi ville istället. I en salumeria bunkrade vi panini och ost innan vi anträdde vandringen.

         

Parken visade sig ingår i det kanske något förbisedda nätverket av geologiska naturparker i Europa, med en egen EU-finansierad organisation bakom sig. Vi hade bland annat turen att få uppleva sällsamheter som det spännande växelspelet mellan dolomitisk kalksten och numidisk substratum i Cozzo S. Oterio!

 

Kartan och guideboken till trots var det stundtals ganska svårt att hitta och avslutningen på vandringen gick nerför en lerig slänt där taggtrådsstängslen avlöstes av taggbuskar. Troligen gick det en utmärkt stig bara några hundra meter längre bort, som vi missade. Kul i alla fall att upptäcka ännu en aspekt av Sicilien, och kanske bäst av allt; ännu en lokal specialkaka! U Sfuogghio, en mastig pajaktig sak med mandel och ricottakräm, som är det övre Petralias stolthet. Vi avnjöt läckerheten efter vandringen på den lokala baren, till stamgubbarnas moltigande irritation eftersom vi råkade ockupera deras bord där de skulle spela kort. Det hela avlöpte dock väl och en av gubbarna blev så till sig över Davids blonda kalufs att han vinkade in oss och bjöd på sockerkringla i sitt bageri när vi passerade senare.

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Seglarlivet består inte bara av sköna dagar vid havet

  1. Eva Runhammar skriver:

    Ni roar er! Jag ser att David har klippt sig – snyggt – men han har trots allt kvar så mycket av ”sin blonda kalufs” att ni blir bjudna på kringlor av den lokale bagaren. Jag tycker det var synd att ni inte deltog i kortspelet..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *