Svajankring

Att ligga på svaj är väldigt bra på många sätt. Det kräver lite planering, men inte så mycket när vi blivit varma i kläderna. En förutsättning är bra pilotböcker över områdena vi seglar i. Vi har böcker som vi ärvt av de förra ägarna av Alila samt lån och arv från vänner i JRSK. Flera av dem är lite daterade nu, men vikarna är ju de samma förstås. Det är informationen om hamnarna som inte är uppdaterad, särskilt inte på platser som solkusten och Balearerna där byggnation och hamnutbyggnad går snabbt.

Efter en kontroll över hur det skall blåsa hittar vi någon bra ankarvik i pilotböckerna. Vi har dock upptäckt att det viktigaste inte är fullständig vindlä utan mer att få skydd från dyning och andra vågor. Har vi bara bara fäste för ankaret är det inget problem att det blåser en del, däremot blir det snabbt jobbigt med vågor som gungar och rullar båten. Värst är nästan när det inte blåser alls men är lite vågor eftersom Alila då verkar lägga sig tvärs vågorna vilket gör att vi kan ligga och rulla som till havs trots att det är kav lugnt. Lite vind är bättre då eftersom det lägger oss med fören mot vinden, vilket oftast är samma riktning som vågorna kommer ifrån.

Idealiskt är sandbotten på 3-10 meters djup. Då ser vi sanden från ytan som ljusa områden, och ibland ser vi till och med botten och ankaret när det får fäste. Är det djupare får vi mata ut väldigt mycket kätting och riskerar att svänga runt i en stor cirkel om vinden vänder. Minst tre gånger djupet vill vi släppa ut, helst mer än så. Ju mer kätting vi släpper ut, desto bättre fäster ankaret eftersom draget i ankaret blir horisontellt med botten snarare än i någon vinkel uppåt. Faktum är att vi ofta enbart ligger på kättingens tyngd utan att den sträcks den sista biten vid ankaret.

I vissa vikar finns det bojar utlagda. De är förstås enkla och trygga att lägga sig vi, men dels är vi osäkra på vilka vi kan använda, dels vet vi ju inte i vilket skick bojens kätting eller lina är, eller hur stor tyngd den är tänkt att klara av. Då är det tryggare med eget ankare faktiskt.

När vi väl är på plats backar vi lite med motorn för att testa att vi sitter fast och för att gräva ner ankaret lite extra. Vi tar ut en enslinje mellan två föremål i sidled och ser efter att vi inte rör oss. Voilá, allt klart! Sedan gäller det att bara att slippa rullningen så inte maten skvimpar ut och så vi kan sova ordentligt.

Sjörullad pastasås

Ibland pumpar vi upp dingen och tar oss in till land. Vi har en motor, men oftast är det lika enkelt att ro faktiskt.

        

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Svajankring

  1. Stefan skriver:

    Ni har det bra ni .-)
    Hösten visar framfötterna här i Gbg. Det har regnat otroliga mängder de senaste dagarna, så pass mycket att grundvattnet på flera ställen har kommit tillbaka till normala nivåer. Säger kanske inte så mycket men jag tror att det bara i fredags em kom mellan 30-40 mm på nån tim. Sen har det fortsatt att regna ordentligt, som sig bör.

    Om man inte vill riskera att båten drar iväg då vind eller ström vrider sig, eller om man vill vara säker på att ligga tex mot vågorna, kan ni inte använda två linor, en i fören och en i aktern? Den ena med bara en tung kätting, så att vid svag vind/ström så håller den båten i tänkt linje, men vid stark, då en båt bör vrida sig, ändå släpper?
    Ja, lite tankar från en lekman 🙂

    Hare gött!

    • Alila skriver:

      Ingen dum tanke med en kätting i aktern. På en del ställen rekommenderas två ankare, men det är krångligt att lägga ut, det är väl nackdelen. Vi får testa någonstans!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *