Två nätter på Medelhavet

Från Ibiza, den sydvästligaste av de baleariska öarna är det en dagsegling till spanska fastlandet. Vi ville dock utnyttja bra nordliga vindar för att segla en längre bit än så i riktning mot Gibraltar så vi tog sikte på Cartagena. Från Santa Eulaila på Ibiza når man dit på ett dygn, vilket innebär en nattsegling.

Våra rutiner vid nattsegling har funnit en bra form. Under dagen innan seglingsnatten dåsar jag någon timme mitt på dagen (inte bara de dagarna i och för sig) och Johanna en stund på eftermiddagen eller tidig kväll. Vid åtta, nio på kvällen äter vi lite middagsmat, gärna något varmt. Från klockan tio på kvällen har vi lite striktare vaktschema. Johanna tar första fyratimmarsvakten och jag försöker somna redan klockan tio. Klockan två purrar Johanna mig och därefter har jag vakt till klockan sex på morgonen då Johanna tar vid igen och jag kan sova ett par timmar till. När vi sover gör vi det i en uppriggad sjökoj i salongen där vi ligger lite inklämda så vi inte rullar ur kojen om det går sjö. Efter att jag vaknat sover Johanna vanligen en stund på förmiddagen. Vid vaktskiftet klockan sex gör vi lite frukost med yoghurt, mackor och något varmt att dricka. I övrigt sköter var och en sitt näringsintag under vakterna efter tycke och smak. Det brukar bli kex, äpplen, choklad och kanske chips. Man blir lätt lite småsugen i den ensamma natten.

David är vaken när han vill och brukar vara det en bit in på Johannas första vakt, eller så länge det finns chips framme. Sedan sover han oftast väldigt gott fram till åtta-nio på morgonen.

Bildresultat för lays chips

Inladdade ljudböcker har vi upptäckt är det överlägset bästa sättet att hålla sig vaken. Ibland kan vi till och med gå över vaktskiftestiden för att hinna lyssna färdigt på något kapitel.

Vanligen är det inte så mycket annat att syssla med under vakten. Vi håller koll på horisonten efter andra båtar eller fyrar. AIS:en är under ständig uppsyn och någon gång även radarn. Seglen försöker vi lämna i fred så mycket som möjligt och accepterar hellre lite dåligt trim än att behöva justera skoten hela tiden. Med vår nya sprayhoodvägg blir sittbrunnen som en liten styrhytt där vi sitter varma och torra men med möjlighet att övervaka allt.

Under dagarna blir det variationer på temat sitta stilla. Tur att vi inte är någon sportfamilj!

  

När vi väl kom fram till Cartagena ändrade vi planen och fortsatte ett dygn till. Natten hade varit lugn och stillsam och vi kände oss hyfsat pigga och utvilade. Vädret skulle även fortsättningsvis vara gynnsamt så vi stävade helt enkelt vidare ett dygn till. Efter sammanlagt 52 timmar angjorde slutligen vi Marina del Este, mitt på Andalusiska sydkusten, även beryktat under sitt turistnamn, Costa del Sol.

Seglingen var enkel och stillsam. Det skulle blåsa en svag vind, först lite emot men sedan med oss och då ökande. Dessvärre uteblev vinden nästan helt så det blev motorgång större delen. Vi gjorde ett försök med Code0, vårt lättvindssegel, men utan större framgång. Med helt stilla hav är det dock enklare att upptäcka djur och den här gången fick vi äntligen se valar, utan att segla på dem! En flock (ett stim? en hjord? ett gäng?) på minst fyra, troligen något fler, grindvalar dök upp på vår babordssida och bröt vattenytan för att andas. Det verkade vara två vuxna med varsin kalv, men det är svårt att veta. Man ser ju bara en bit av ryggen. De simmade i vår riktning och höll sig i närheten under fem minuter, men sedan var de för långsamma och vi lämnade dem akterut. Väldigt kul att vi nu fått se valar, mer på riktigt än på Biscaya. Klicka här för en liten film från tilldragelsen!

Vi brukar försöka komma ihåg att meddela någon på land våra nattseglingsplaner. Dels för att det ger lite säkerhet om något skulle hända, dels för att det på något sätt känns lite mindre ensamt under natten om vi vet att någon vet att vi är där och kanske sneglar på vesselfinder för att se hur det går för oss. Min bror Per, som ju var med oss under Biscayaseglingen, är den som oftast får vara vår landkontakt och aviseras genom ett sms med destination och ETA, Estimated Time of Arrival. Vi utgår givetvis från att han håller sig vaken hela natten också, stirrande på vår AiS-signal på datorn och telefonen med numret till den lokala sjöräddningen färdigslaget.

Vår avsikt är att segla ganska snabbt förbi solkusten och bara göra ett eller ett par strandhugg, från vilka vi tänker försöka utforska något av det Andalusiska inlandet bakom den raden av turisthotell som kantar nästan hela kustlinjen. Marina del Este har vi från flera tillräknerliga källor fått höra skall vara mysigt och bra. Kanske har det drivit upp förväntningarna, men första intrycket blev sådär. Hamnen är snoffsig och ligger väldigt fint, men hamnkaptenen var butter och nonchalant och på något mystiskt sätt har de lyckats bygga hamnen så den fångar upp och leder in svallet från havet utanför, snarare än blockerar det. Hamnavgiften är dyr och wifi:et fungerar inte. Vi rullar som i en dålig ankringsvik och slår hårt ihop med en svensk Bavaria som kom in strax efter oss. Den dirigerades av hamnkaptenen till platsen precis bredvid oss, trots att här i övrigt är tomt och gott om plats. Vi får ge byn en chans med en promenad, men troligen seglar vi vidare i morgon till Malaga där vi hoppas kunna ligga ett par dagar, och ha som bas för att utforska Picassomuseet, Grenada och andra sevärdheter i närheten.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Två nätter på Medelhavet

  1. Eva Runhammar skriver:

    Om ni behöver en extra rorsman vid framtida nattseglingar så säg bara till. Efter en sejour i Joniska havet är jag säkert mer än beredd. (Kanske också som valfångare?)

    Eva

  2. Annie Runhammar skriver:

    Valar…ja, det är ju valår i år…

    Men, till saken: det heter valhjord. Det var min spontana reaktion på er undran. För att vara säker har jag sedan sökt bekräftelse i diverse uppslagsverk och ordböcker, men dessa är inte särskilt utförliga angående valarnas liv och vanor. Dock har jag i ”Drag ur Färöiskt arbetsliv” av Ragnar Jirlow hittat termen ”valhjord”. Jag har för mig att manliga valar kallas ”tjurar” och honorna ”kor”.
    Sen har jag läst att valar kan ”adoptera” inte bara individer av andra arter, utan också föremål, som de sen för med sig och sköter om. Så, se upp med att låta dem få tag i er båt! Ni vill inte bli valbarn, för då kanske ni inte kan komma hem.

    Ingenstans finner jag någon rekommendation att beteckna valar i gemenskap som ”gäng”, men här finns utrymme för kreativitet.
    Några nya ord:
    valbar – enklare näringsställe för valar
    valfri – situationen sedan ni blivit släppta av valarna
    valens – när valarna tycker samma sak
    valstuga – litet gömställe för valar
    valkrets – del av valhjord med starka, inbördes band….ja, ni kan fortsätta själva med:
    valack, valrörelse, valfläsk, valboskap och valfusk!
    Annie

    • Alila skriver:

      Tack för klargörandet! Skönt att ha en släkt bestående av lärare.

      • Annie Runhammar skriver:

        Så gärna så..står gärna till tjänst!

        Har ni förresten fortsatt att definiera orden jag skickade er? Det skulle vara roligt att se era förslag!
        Annie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *