Utsatt minoritet

Ankrade på svaj utanför en lång sandstrand med solen gassande och en mild bris upplever vi sinnebilden av långsegling. Vi kom igår och blir kvar ett par dagar. Idag kom dessutom Balu med Cornelia, Susanne och Anders som vi lärt känna redan hemma i Sverige. Med, fast mer tillfälligt, är även Bella. Cornelia skall gå delar av skolåret på svenska skolan på Teneriffa och är bara några månader äldre än David. De fann varandra snabbt i vattenskvättning och sandgrävning på stranden.

Frukost med synnerligen god kumquatmarmelad, en gåva från avseglingen. Tack Lena och Stellan!

Ankringsplatsen är en idyll, men det gäller att inte vända kikaren alltför ivrigt in mot stranden. Vår pilotbok antydde att de kan vara en del nakenbadare här, men verkligheten är att det är en mycket liten minoritet som inte är nakna. Jag har inget emot att andra vill vara nakna när de badar eller är på en strand, men själv föredrar jag badkläder. Nudisterna tycks patrullera stranden för de går idogt marscherande fram och tillbaka i vattenbrynet i grupper eller för sig själva. Igår tyckte vi de verkade lite för militanta och vågade oss inte i land utan låg och tryckte i båten på behörigt avstånd. Idag kände vi att vi inte kan vara här utan att landstiga i vart fall. Vi pumpade upp dingen och rodde in, lite oroliga att de omedelbart skulle sikta våra badkläder och attackera på något sätt. När vi närmade oss blev vi dock omedelbart mötta av en överlycklig Mario, en portugisisk-fransk-svensk pojke vi träffat i Baiona som var glad att återse David. Dessutom föredömligt klädd från topp till tå i solskyddande kläder. Vi drog upp dingen och började röra oss med blicken fästad i sanden, men de lät oss vara i fred och successivt kände vi oss lugnare. En engelsman i en uppankrad Omega 46 kom fram och pratade vänligt med oss och efter ett tag kunde vi konstatera att vi inte sågs som fiender. Snart började även vi som av en osynlig kraft att röra oss längs stranden vi också. Det slutade inte förrän vi med marscherade fram och tillbaka längs stranden, i badkläder dock. Får se hur det utvecklas i morgon…

Förföriskt vackert, på avstånd

Det är en märklig, men säkert nyttig, känsla att känna sig som en tydligt synlig minoritet. Ingen var ovänlig eller sade något, förstås, men det går inte att undgå att känna sig avvikande som en av få med badkläder på en strand med en majoritet nudister. Lite som att vara naken bland påklädda kanske.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *