Välkommen till Palermo

Att parkera mitt i Palermo en fredag eftermiddag kan tyckas som en mardröm, men det är det bara om man tänker stelt svenskt. Genom att angripa frågan med ett öppnare sicilianskt sinnelag ser man plötsligt parkeringsplatser överallt. Dubbel och trippelparkering, stoppförbudplatser, övergångsställen, trottoarer och lastzoner är självklarheter. I rondeller och på motorvägsramper mer för finlirana. Efter ett par varv runt vårt hotell blottades plötsligt en lucka vid vägkanten framför ett grannhotell där vi hann slinka in innan de kom ut med skylten som blockerade platsen. Tjoho! Snabbt ur med väskorna och sticka därifrån så de inte kunde protestera. Vi trivdes omedelbart här i Palermo!

Vi har lämnat Alila och åkt till Palermo tillsammans med pappa som är här på besök en vecka. Palermo som vi trodde skulle vara stökigt, jobbigt och nedgånget är istället en utmärkt trevlig stad! Den äldsta delarna är från den arabisk-normandiska tiden för 1000 år sedan med trånga vindlande labyrintiska gränder där livet säkert kan vara ganska hårt, men stämningen och atmosfären i staden är ändå avspänd och välkomnande. Mat finns överallt och människorna är sällsynt trevliga och hjälpsamma. Staden skadades svårt av bombningar under andra världskriget och i vissa kvarter har de ännu inte rensat upp allt. Längs gatan är det uppsnyggat, men bakom syns fortfarande de nedrasade husen. De boende flyttade helt enkelt bara tillbaka i det som fanns kvar. Så har man gjort i tvåtusen år här i Italien och det är den lite beklagliga dynamiken som skapat de moderna städerna i lager på lager över ruiner från olika tidsåldrar.

Vi bor i den nyare den av staden, från 1800-talets storhetstid med excesser i svulstigheter och prakt, på Grand Hotel et des Palmes, känt för det historiska mötet mellan cosa nostra och den amerikanska maffian då grunden lades för deras samarbete. Dåtiden capo di tutti capi Lucciano Liggi var värd och konferensen ansågs vara en stor framgång.

Johanna och jag klippte oss och frisören tog minst en halvtimme längre tid på sig än nödvändigt eftersom han hela tiden fick släppa taget för ett kunna understryka argumenten med händerna eller vinka till någon förbipasserande. För att alls bli klara fick vi vara helt tysta och döda alla diskussioner. Han förklarade i alla fall bland annat att Italien är ett evigt kaos eftersom ingen egentligen bryr sig tillräckligt om att ordna till saker och ting. Efter allt prat om viktiga reformer och nödvändiga samhällsförbättringar går folk ändå hem, äter lite god mat, tar en caffè i baren på hörnet, tjafsar lite med grannarna och har det bra i decembersolen. Och snart är det ju vår igen.

När jag nästa gång skulle parkera om bilen hittade vi en riktig p-plats! Pappa bevakade den medan jag hämtade bilen och bara behövde backa mot trafiken något enstaka kvarter för att komma dit. Då hamnade vi istället i parkeringsbiljettseländet. Så fort jag slog av motorn kom en man fram med p-biljetter till salu. Vi stod på hans gata och istället för att behöva gå iväg till tobaksaffären 50 meter bort fick vi köpa av honom för bara en extra euro. Biljetterna gäller dock bara för en timme i taget så skall man stå över dagen får men snällt skaffa många biljetter och dessutom skrapa fram starttiden enligt ett komplicerat mönster som på en trisslott. Mellan 14 och 16 är det gratis. Allt är upplagt för att göra fel, vilket biljettsäljaren förklarade beror på att kommunen har dålig ekonomi och behöver böterna. Av samma skäl bogserar de då och då, särskilt nu i slutet av budgetåret, bort en del felparkerade bilar. Dessa hålls sedan gisslan mot en saftig lösensumma. ”Välkommen till Palermo!”, som han glatt rundade av med.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *