Vardag i Alghero

Vårt långseglingsliv kan delas i tre delar; ibland seglar vi, ibland reser vi och oftast bor vi. Dagar då vi förflyttar oss blir seglingsdagar. Då stuvar vi under och över däck så inget skall ramla ut ur skåp, tamparna sitter som de skall och ljusstakarna ställs undan. Beroende på vädret kanske vi förbereder mat redan på morgonen och vi ställer in oss på att spana på plottern och vara sjömän. Även om vi har förflyttat oss över 3000 nm sedan juni är seglingsdagarna dock i minoritet. Enligt en uppskattning bland långfärdsseglare som är ute flera år ligger de 75-80% av tiden i hamn eller på ankare. Vi rör oss kanske lite mer än så, men högst en tredjedel av tiden.

Dagar vi ligger stilla kan vara resdagar, alltså dagar då vi beter oss som när man är ute och reser. Vi besöker museer, går på upptäcksfärder i städer och byar, hyr bil och ser oss omkring eller tar tåg eller tunnelbana till någon närliggande stad. Det är roligt att turista och se något nytt, men inte för länge. En vanlig semester kanske varar ett par veckor, och oftast brukar vi behöva avbryta insupandet av intryck minst en dag i veckan för att hämta andan redan då. Därav att de flesta dagar vi ligger stilla nu under vårt seglingsår, vi snarast bara bor. Vi sköter vardagen hemma i båten och vissa dagar går vi inte ens i land även om vi ligger i hamn, annat än kanske en kort tur på bryggan till vattenkranen eller något närliggande bageri. Vi späker oss inte med tidiga morgnar, men försöker komma igång hyfsat tidigt. Efter frukost skall David komma igång med skolan, båten skall städas ibland (att dammsuga hela båten tar inte ens tio minuter…) tvätt skall tvättas och mat skall lagas. Båten kräver ett visst underhåll, vatten fyllas på och toatanken kanske tömmas. Räkningar måste betalas och kontakt med någon myndighet hemma i Sverige eller här på plats måste skötas. Vardagen i båten är inte lika fulltecknad som hemma, men den finns definitivt.

Marinan håller sig med en blodtörstig vakthund

Guardia di Finanza, Italiens variant av Ekobrottsmyndighet, patrullerar alla kuster i jakt på smugglare

Sedan vi kom till Sardinien för nästan en vecka sedan har vi blivit liggande i Alghero. Först var det en mistral som blåste in oss, men sedan blev vi liggande en dag till för att invänta bra väder, en för att hinna ta en tur med hyrbil, en för att ta en båttur till Grotta di Nettuno, ännu en för att strosa lite i stan och plötsligt hade en vecka gått. Mamma och Pentti som seglade med oss från Menorca har varit med oss, och som tur är har de inte haft svårt att anpassa sig till vår sega rytm. En envis förkylning har dessutom gått runt i besättningen och dämpat lusten till äventyrligheter.

Det finns gott om stenålderslämningar i närheten. Ståhöjden blev inte bättre förrän 2500 år senare.

C3PO fanns dock redan under neolitisk tid här på Sardinien.

Alghero är en gammal stad med anor från medeltiden som präglats mycket av att den och en stor del av Sardinien var under Katalanskt styre i flera hundra år. Fortfarande talar de flesta i Alghero vid sidan av italienska även katalanska och det serveras paella på restaurangerna. Turistsäsongen tar aldrig riktigt slut, även om den mattas av nu efter sommaren. Staden och omgivningarna är väl värda ett besök vare sig man kommer med egen båt eller flyger hit.

Idag lämnade mamma och Pentti oss för att ta flyget till Göteborg, med mellanlandning två nätter i Pisa. Vi andra kastade loss och seglade ut till en ankarvik 7 nm väster om Alghero och kunde ta ett kvällsdopp. Vattnet är fortfarande över 20 grader, trots att vi närmar oss mitten av oktober!

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Vardag i Alghero

  1. Joakim skriver:

    Intressanta iakttagelser som jag känner igen. Vår cykelresa bestod av snarlika moment. Vi bodde och reste, men cyklade istället för seglade. Cykling och segling skiljer sig givetvis åt även om det där med att göra allting klart inför färd förstås kan kännas igen. Resandet var nog detsamma för oss som för er (museer, stadspromenader etc) medan den stora skillnaden mellan våra resor nog är boendet. Medan vi låg i tält eller på något vandrarhem kan ni ju krypa in i er båt som ju är hemma även om man är borta. Vårt tält känns ju förvisso hemma, men det ska ju plockas ihop varje morgon och man kan inte lämna kvar någon bok vid bädden så det är ju inget riktigt hem. Jag tror det vi saknade mest under vår tur var att då och då kunna ”bo”. Vi tog pauser och bodde in oss i vandrarhem då och då, men jag tror inte det blir detsamma som att bo i sin egen medhavda båt. Ska bli spännande att diskutera skillnader och likheter mellan olika sätt att resa när vi ses.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *